— Ja, nådig fru.
— Kalla mig ej nådig fru, kalla mig i enrum mor, det lider jag bäst, men i andras närvaro kan du säga: min fru mor. Jag vet, att du är ett hittebarn; vi skola ej tala därom. Men huru kom du till fröken Kerstin? Och hvarför begärde du orlof från hennes tjenst?
Hagar berättade hvad hon trodde sig kunna yppa och huru hon ledsnat vid hoftjensten.
— Ungt folk brukar inte så snart ledsna vid hofvet. Du har således läst latin och många böcker?
— Ja, min fru mor.
— Har du också läst gudeliga böcker?
— Ja, bibeln, några postillor och något teologi.
— Tror du på Gud allsmäktig och hans enfödde son Jesus Kristus, vår frälsare?
Hagar bleknade. Denna fråga hade hon icke gjort sig själf, och hvad skulle hon svara? Hon var för stolt att ljuga. Efter något betänkande svarade hon:
— Jag tror på eviga makter, som styra människors öden.