— Nej, det är icke nog att offra allt för en afgud. Icke om du gåfve ett konungarike.

— Jag har gifvit ett konungarike.

— Icke om du gåfve din lekamen att brännas.

— Jag har gifvit min lekamen att brinna i invärtes eld.

— Men apostelen säger: det är dig intet nyttigt. Har du icke fått allt af lefvande Gud?

— Jo, jag har fått allt ... låt mig säga af stjärnorna. Af mig själf är jag intet. Ingen mask i mullen har kommit till världen så eländigt hjälplös och fattig som jag. Och dock har jag fått en sund kropp, en fri ande, rika naturgåfvor, brinnande törst efter allt det högsta och största som tanken fattar. Jag har fått ett okufveligt mod, en stark vilja, en klar blick, människors kärlek, kunskap, makt, ära, riken och höghet. Endast ett har jag icke fått, det har vuxit ut ur mitt innersta ... min kärlek till detta barn.

— Tag intet undan! Du har fått allt af din Gud; åt honom måste du gifva allt tillbaka.

— Mäster Petrus ... ni går mig på lifvet; låt oss förstå hvarandra! Det var en tid, när jag för en sådan fordran skulle ha skrattat åt eder eller spärrat eder in i ett dårhus. Men sedan jag förlorat mig själf, sedan jag gifvit mig åt en annan, sedan jag känt alla fästen svikta, har jag lidit och lärt tillräckligt för att nu förstå eder. Välan, jag böjer mig. Tag allt hvad jag fått, jag gifver det allt tillbaka, kunskap, höghet, ära, jag kastar det bort, som hade det aldrig varit. Jag är beredd att åter blifva den outsägligt fattiga, ringa, betydelselösa atom, som jag var. Men begär ej min kärlek; den kan jag icke gifva eder, den är det enda som återstår af min tillvaro, den är mitt lif. Jag kan ej slita hjärtat ur mitt bröst och fortfara att lefva.

— Så dö, du syndens trälinna, dö bort från dig själf, och stå upp som en ny skapelse i din Herre och frälsare! Vill du mäkla med Gud? Vill du säga till honom: så och så mycket gifver jag dig, men min syndiga jordiska kärlek vill jag behålla; den får du icke, den är mitt lif! Gå, mäkla med världen; hon låter pruta med sig, men här gäller allt eller intet. Din Gud nöjes ej med ett halft hjärta, han vill hafva dig hel. Han kan icke mottaga dig, förrän du säger: Kristus är mitt lif!

Hon reste sig upp i häftig vrede.