— Har jag varit missnöjd? Har jag visat mig otacksam?
— Jag vill minnas du grät engång krokodiltårar öfver en så vådelig mesallians, som att förena ditt kungliga blod med De la Gardiernes. Mötte du inte grefve Brahe i dörren?
— Jo. Hvarför så?
— Han medförde i portföljen ett papper. Kan du tiga?
— Som Jakobs kyrktorn, när min drottning befaller mig det.
— Jag kan inte befalla ett kyrktorn att tiga. Det ringer alla söndagar ut sina hemligheter, bing, bång, och du gör alla dagar hvad Jakobs kyrktorn gör blott om söndagen.
— Jag bedyrar, Kristine ... Om du vill anförtro mig något ...
— Så vet din man det i kväll, Stockholm i morgon och världen i öfvermorgon. Men gör nu engång inte som Jakob, gör hellre som tornet Tre kronor. Det skramlar ej med klockor, det ser och tiger.
— Jag är sten, Kristine, flinta! Hvad bar grefve Brahe i sin portfölj?
— Ett giftermålskontrakt.