III.
ARJUNA kvad:
O Du som fäller härar, — synes Dig,
att vetande är mera värt än handling?
vi sänder Du mig då, o Keshava,
1 till kriget, — denna fruktansvärda handling?
Med detta tal, som strider mot sig självt,
förvirrar Du min tanke; — säg mig då
2 hur saligheten bäst och säkrast vinnes!
HERREN kvad:
I denna världen fins en dubbel väg, som nyss Jag sade, — o du rene hjälte! den kunskapsrikes — Sankhya's — väg till Yoga, 3 och Yogi'ns väg av handlingar och dåd. Ej vinner mänskan frihet från att handla i det hon söker dådlöshetens ro; 4 ej heller når hon så fullkomligheten. Ty ingen mäktar ens ett ögonblick att verkligt skilja sig från varje handling: varenda mänska drives jämnt därtill 5 på grund utav Naturens trenne krafter.[10] Och sitter någon stilla, styrande i yttre måtto handlingens organ, men ruvande i tanken på det yttre, på sinnena och deras föremål, 6 då må han kallas hycklare och dåre. Men, o Arjuna, den som fullgör Yoga förmedelst handling, men behärskar jämnt med själen varje sinne, och som kuvar förutan lidelse sin handlings verktyg, 7 han är en värdig man och Karma-yogi. Så må du ständigt verka i det goda, ty verksamhet står över dådlöshet; om du i sanning vore overksam, då kunde ej ens kroppsligen du leva, 8 fullbordande din pilgrimsfärd på jord. Men hela världen fjättras genom handling, emedan ej dess handling är ett offer: så må du offra all din lidelse, 9 o Kuntis son; — då blir du fri från handling. Då Herren lät all mänsklighetens själar utur Sitt inre väsen stråla ut, då skapte Han sin lag om offret även, och sade: "Växen och föröken eder 10 igenom denna! — vare den er lycka! Av denna skola Ljusets Andar[11] näras, och Ljusets Andar skola nära er, 11 — så skola alla nå det högsta goda. Ty, närda genom offret, skola De beskära edra önskningar fullbordan." — En rövare är den, som tager gåvor 12 av Dem, och ger Dem intet vederlag. Om du har offrat först åt Ljusets Andar, då må du äta resten utan synd; men den som äter för sin egen skull 13 förutan fromhet, är en syndare. Av föda näras alla varelser, och föda uppstår endast genom regnet,[12] och regnet näres genom offer; — offer 14 är icke möjligt för en dådlös man. Av Brahma äro alla handlingar, och Brahma av den Oförgänglige, det må du veta; — därför är den Högste, 15 den Evige, i varje offerhandling. — Den som ej följer detta kretslopps välvning på denna jord, han syndar i sitt liv, han gläds i sinlighetens värld, och fåfängt 16 förgår hans levnad, o du Prithas son! Men den som gläds åt SJÄLVET, — som i SJÄLVET är tillfredsstäld och säll i SJÄLVET, — intet 17 står mer att önska för en sådan själ. Han har ej lust till denna världens ting, ej heller till att avstå dessa ting, 18 ej heller fjättras han av något väsen. Så må du fylla varje plikt, och handla, men icke fjättras mer av någon handling. 19 Ty den, som handlar så, han når det Högsta. Blott genom handling är det, som Janaka och andra helgon nått fullkomningen: så fäst din blick på världens välfärd du, 20 och fullgör handlingar, som plikten bjuder! Vadhälst en stor och ädel man har gjort, står som exempel inför världens ögon, 21 och tjänar andra män som förebild. De trenne världarna, o Prithas son, omsluta intet, som Jag måste göra, och intet ouppnått för Mig, som Jag 22 med handling kunde nå; — dock handlar Jag. Ty skulle Jag ej handla utan avbrott och ideligen, utan att förtröttas, — då skulle alla följa Mitt exempel, 23 o Prithas son; — då skulle alla världar i spillror störta samman; och Jag bleve en orsak då till kasternas förblandning 24 och till fördärv för alla varelser. Men som en ovis man av lystnad handlar, o Bharata, så bör den vise handla förutan att av någon lystnad drivas, 25 med hågen riktad blott på världens väl.
Må ej den vise grumla sinnesfriden
hos den som icke vet, och därför drives
till handling ständigt av sin handlingslust;
han handle så i harmoni med Mig,
26 att allas handling därutav förljuvas.
Naturens trenne krafter alstra handling,
och de allena; — självet, som bedrages
27 av själviskheten, säger: "se, jag handlar!"
Men, o du hjälte med den starka armen,
då mänskan helt har genomskådat detta,
och känner dessa krafter, egenskaper
och drifter, deras yttringar och arter,
då säger hon: "Se dessa krafter spela
28 bland andra krafter;" — hon är oberörd.
De, vilka gäckas av Naturens krafter,
de fjättras ock av dessa krafters spel;
den, som har hunnit vishetens fullkomning,
29 bör icke störa dessa dårars ro.
Med all din tanke vilande i SJÄLVET,
och offrande din handling jämt åt Mig,
så gånge du till striden, fri från hopp
30 och själviskhet, för hågens oro botad.
De mänskor, vilka följa denna lära
med hågen full av tro och fri från klander,
31 de lösas ock från varje handlings band.
Men de, som lyssna endast för att klandra
och icke följa läran, äro dårar,
som icke ega verkligt vetande;
32 dock vet, att deras lott är att fördärvas.
Den vise följer även sin natur,
33 som andra varelser: vad båtar klander?
Begär och avsky för vad sinligt är,
ha rot i sinnena; — må ingen falla
i deras bojor; — båda äro hinder
34 för den som vandrar uppå livets väg.
Långt bättre är att fylla egna plikter,
om även ringa, än att fylla andras,
om även detta göres helt och fullt
Att dö för egna plikter, det är stort
35 En annan mänskas plikt är full av faror.
ARJUNA kvad:
Men säg mig, höge Lärare: vad är det,
som driver mänskan att begå en synd
36 emot sin vilja, likasom av tvång?
HERREN kvad:
Jo det är Kama, det är lust och vrede,
som föds av rastlöshetens egenskap,
den vilda rajas, vilken fläckar allt
37 vad den berör, — vår fiende på jorden.
Som spegeln höljs av dam, som eld av rök,
som fostret slutes in i moderlivet,
38 så slutes denna värld i rajas' famn;
— så höljes visdomen i ständigt dunkel
av denne fiende till varje vis
39 i form av lust, omättlig liksom elden.
Dess säte är i sinnena, i tanken
och i Förnuftet;[13] — dessa bli dess verktyg,
omhölja visdomen, och kroppens herre
40 förvirras utav dem; — men du, behärska
din håg, o främste ibland Bharatas,
förgör inom dig detta syndens näste,
41 som hindrar dig att varda vis och fri!
Väl äro dina sinnen mäktiga,
och ännu mäktigare dina tankar,
och ännu högre står Förnuftet; — högst
42 av allt och mäktigast är likväl HAN.
Och då du funnit HONOM, som är högre
än varje tanke, än Förnuftet självt,
då må du kuva självet genom SJÄLVET,
o hjälte med den starka armen du,
och dräpa fienden i Lustans skepnad,
43 hur svår att krossa än han synes dig!
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
TREDJE KVÄDET
sålunda; och det kallas: