IV.
HERREN kvad:
Jag tydde fordom denna höga lära
för Vivasvan; av honom undervisad
1 blev Manu vis, Ikshvaku följde honom;
så togo Visdomskungar läran mot
från släkte och till släkte. — Småningom
i seklers lopp blev hon likväl förvanskad,
du fiendernas gissel! — Oförvanskad
2 av Mig du hört den för din trohets skull,
3 och se, den är all hemlig visdoms höjd!
ARJUNA kvad:
Du föddes ju långt efter Vivasvan;
hur skall jag då förstå, att Du förklarat
4 Din läras bud för honom, på hans tid?
HERREN kvad:
Båd' du och Jag ha levat många liv, 5 Arjuna! — Du har glömt dem, icke Jag. Fast Jag är evig, ofödd och förvisso det sanna SJÄLVET, alla väsens Herre, och ruvar över all Min skapelse, så födes Jag likväl i denna värld 6 av egen vilja och av egen makt. När rätten vacklar och det onda segrar, 7 då träder själv Jag fram, o Bharata. Jag föds på nytt i varje tidevarv till dygdens skydd, till lastens undergång, 8 och för att lägga säker grund för rätten. Och den som känner så Min gudabörd och vart Min verksamhet i sanning syftar, han övergiver kroppen, födes ej 9 på nytt, Arjuna, utan hinner Mig. Befriad ifrån lystnad, hat och fruktan, och fylld av Mig, med Mig som tillflyktsort, och renad uti visdoms helga eld, 10 har mången redan funnit väg till Mig. Och hur än människorna nalkas mig, så vill ock Jag välkomna dem; ty vägen 11 från varje håll är Min, o Prithas son! De, vilka önska jordisk framgång, offra till Ljusets Andar; — mänsklig framgång skördas 12 förvisso lätt av handlingarnas sådd. De fyra kasterna ha sprungit fram ur Mig, på grund av skilda egenskaper och handlingar; — så vet, att Jag dem alstrat 13 ur det som, outtömligt, aldrig handlar. Ty inga handlingar beröra Mig, ej heller trängtar Jag till deras frukter. Om någon fattar Mig på detta sätt, 14 då binds han ej av sina handlingar. Det visste våra fäder, och de sökte befrielse på handlingarnas väg; 15 så handla du som de i fordomtima. "Vad är då handling, vad är vila?" — Frågan är svår att lösa även för en vis. Men Jag skall tyda dig all handlings väsen; 16 om du förstår det, är du fri från skuld. En hemlighet är handlingarnas väg: man måste lära skilja mellan handling 17 och vrånga handlingar, och vilans ro. Den, som i vilan skådar verksamhet och som i verksamheten skådar vila, 18 han är i vila, även då han verkar. Den kallas Vis av visdomsfyllde män, vars alla dåd förbliva oberörda av lystnaden, — vars alla verk förbrännas 19 av visdoms eld. — Han övergiver allt och bindes ej av handlingarnas frukter, är ständigt lugn, och söker ingen tillflykt; 20 han är i vila, fastän stadd i handling. Han hoppas intet, härskar i sitt sinne och i sitt själv, har lämnat varje åtrå 21 och syndar ej, — hans kropp allena handlar. Fullkomligt nöjd med vad som utan möda beskäres honom, — fri från motsatsparen, från avund fri, beständigt uti jämnvikt vid nederlag som seger, — binds han ej 22 av någon handling, även då han verkar. För den, som hunnit lugn och harmoni, för den, vars lystnad dött, vars hela tanke är fäst i visdomen, — vars handlingar förrättas såsom offer åt den Högste, 23 för honom smälter varje handling bort. BRAHMAN[14] är offergåvan, offersmöret och offerelden, där de båda offras av offraren, som även är BRAHMAN; och den som under offerhandlingen betraktar helt och fullt BRAHMAN, skall hinna 24 BRAHMAN i sanning. — Några Yogis offra till Ljusets Andar, medan andra gjuta 25 i elden offer åt BRAHMAN allena; av några gjutas alla kroppens sinnen i återhållsamhetens offerlågor; av andra gjutas sinnesföremålen 26 i kroppens alla sinnens offereldar; av några gjutas sinnenas funktioner och livsfunktionerna uti den eld, som tändes av den enhet, vilken vinnes 27 av självbehärskning; — andra åter offra sin rikedom, sin Yoga och sin bot, sin tysta forskning och sin visdoms skatter; — de äro män med sammanriktad håg 28 och bära frukt i sina helga löften; — och ännu andra offra andedräkten som blåses ut, i den, som drages in, och den som drages in i den som utgår, och häjda så sin andning in och ut 29 i ständig strävan att behärska den;[15] och andra åter följa vissa stadgar för dryck och föda, gjutande sin lifsfläkt i andras livsfläkt. Alla dessa känna vad offer är, och renas genom offer 30 från sina synder. Alla de som leva av återstoder av sin offergåva, de gå till det ovanskligt EVIGA. Men den som icke offrar, hör ej hemma 31 i denna värld, — långt mindre i den nästa. Sålunda bäras många skilda offer av skilda arter fram inför BRAHMAN, och alla dessa alstras genom handling. 32 Om du har fattat detta, är du fri. O fiendernas gissel! visdomsoffret står framom offrandet av föremål. 33 I visdom innebor all handlings fullhet, o Prithas son! — Så lär dig inse detta förmedelst tjänande, förmedelst forskning och lärjungskap. De vise, vilka skåda 34 till tingens väsen, skola lära dig. Och då du lärt dig vishet genom dem, då skall du mer ej falla i förvirring, o Pandus ättling! ty då ser du allt 35 i SJÄLVET, och följaktligen i Mig. Om än du vore störst bland syndare, skall över syndens hav du färdas trygg 36 på vishets färja. — Vishets eld förbränner all handling, o Arjuna, såsom elden 37 förbränner ved till aska. — Sannerligen, det finnes ej i denna värld en luttring så hög som vishet. — Helgad genom Yoga, 38 når mänskan SJÄLVET i behaglig tid. Ett hjärta fullt av tro blir fullt av vishet, och vis blir den, som kuvat sina sinnen; och den som vunnit vishet, vinner frid, 39 — den Högsta Friden, dit han ingår snart. Men varje kunskapslöst och tvivelsjukt och trolöst själv går till sin undergång; — en själ som tvivlar eger intet mer 40 i denna värld, ej heller i den nästa, och har förlorat lyckan. — Den som klyver sitt tvivel, — den som avstår varje handling förmedelst Yoga, — den som SJÄLVET styr, 41 han bindes ej av handling, Dhananjaya! Så klyve du med vishets skarpa svärd ditt tvivel, som är fött av brist på insikt, och bor uti ditt hjärta! Fäst din själ 42 i Yoga! Upp, o Bharata, till strid!
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det EVIGA, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
FJÄRDE KVÄDET
sålunda; och det kallas: