V.
ARJUNA kvad:
Du prisar handlingens försakande,
och sedan prisar du dock även Yoga.
Så giv mig klart och tydligt då besked,
1 och säg mig, vilkendera som är bättre?
HERREN kvad:
Försakandet och handlingarnas Yoga nå båda salighetens höjd till slut; — men handlingarnas Yoga är förvisso 2 förmer, än handlingens försakande. En jämn försakare är den, förvisso, som varken känner lystnad eller hat; ty han, o hjälte med den starka armen, är fri från motsatskedjans par, och lätt 3 han kastar av sig slaveriets boja. Ett barnsligt tal, som röjer brist på visdom, det är, om någon skiljer forskningen och religionen åt. — Om någon följer 4 den ena till dess slut, bli båda hans. Det rum dit forskarn av sin forskning ledes, nås även av det fromma helgonet; och den som ser, att religion och forskning 5 i grunden äro ett, han ser i sanning. Men tung är dock försakelsernas väg, — o hjälte med den starka armen du, — för den, som ej har Yoga; men ett helgon, som sänkt sig uti Yogas harmoni, 6 med lätthet når hans själ det EVIGA. Han lever uti Yogas harmoni med renat själv, av SJÄLVET helt behärskad, med varje sinne kuvat, ty hans SJÄLV är ett med SJÄLVET uti allt som är. 7 Och om han även synes stadd i handling, förblir han oberörd. Harmoniskt fridfull, han tänker ständigt: "Jag är utan handling!" ty han har sett till tingens innersta; och vare sig han vidrör eller ser, hör, luktar, smakar, rör sig eller sover, 8 drar andan, talar, tager eller giver, och öppnar eller sluter ögonen, han tänker blott: "Se, mina sinnen leva 9 bland sinnesföremålen; — icke Jag." Från honom, som i handling inbegripen, beständigt handlar i det EVIGA, och avstår varje böjelse, — från honom skall synden falla bort, som vattenstänket 10 från lotusblommans blad. — En helig man, som övergivit varje böjelse, förrättar varje handling blott med kroppen, med tanken, med förnuftet, eller även 11 med kroppens sinnen, blott för självets rening. Och då han avstått handlingarnas frukt, då hinner han i ständig harmoni till evig frid; — men den som oharmonisk 12 av lystnad drivs och längtan efter lön, han fjättras av sin längtan. — Den som avstår i tanken ifrån alla handlingar, han bor som herre uti kroppens stad med nio portar, — handlar icke mer, 13 och förorsakar heller ingen handling. Se, världens Herre skapar varken handling, idén om handling eller någon frukt av handling; — alla dessa alstras fram 14 av varelsernas eget, yttre väsen. Men ingens onda eller goda dåd tas mot av Herren; — visdom höljs av villa, 15 och varelserna vilseledas så. Men i den själ hos vilken villan dräpts av SJÄLVETS visdom, lysande som solen, 16 där röjes strålande det Allrahögste Med tanken fäst i DET, i DET försjunkna, ståndaktiga i DET, — hängivna helt åt DET, — gå slika mänskosjälar fram uppå den väg, där ingen återvänder, 17 och visdomen har skingrat deras synd. Den vise mannen ser med samma blick på en av ödmjuk visdom fylld Brahman, en ko, en elefant, en lärd, en hund, 18 och en som livnär sig av hundens kött. Ja, redan här på jord är allt besegrat av dem, vars själ är stadd i ständig jämnvikt; det EVIGA är stadigt och ovanskligt, 19 de dväljas därför i det EVIGA. Med oförvillad, aldrig rubbad insikt, och ständigt fäst uti det EVIGA, förbliver den, som känt det EVIGA, och fröjdas ej åt det som är behagligt, 20 och grämes ej av något obehag. Och den, vars själv ej fjättras av beröring med yttre ting, och glädes blott i SJÄLVET, — vars själv är statt i ständig harmoni med det som EVIGT är, igenom Yoga, 21 hans lycka nås ej av förgängelsen. Men varje fröjd, som alstras av beröring med yttre ting, är moder till ett kval; ty vad som börjat, måste ha en ände; 22 — av sådant glädes ej den vises själ. Om någon lärt sig av sitt jordeliv, förr'n han av döden nåtts, att lugnt fördraga den storm, som fötts av lust och lidelse, 23 då har han harmoni, — en lycklig man! Säll i sitt inre, salig i sitt inre och i sitt inre upplyst, vandrar han en helig Yogi, till det EVIGA, 24 och når det EVIGAS Nirvanas frid. Och Guds Nirvana nås av varje vis vars synder dödats och vars tvåfald upphävts, vars själv behärskas, och som eftersträvar 25 att bringa välfärd över allt som är. Och Guds Nirvana är hart nära den, som känner väl sig själv, och skiljt från sig sin lust och lidelse, och kuvat tanken 26 och kuvat sin natur. — Den helige, som utestänger allt vad yttre är, vars blick är fäst emellan ögonbrynen, vars näsborrs-andning rör sig lugnt och jämnt 27 och lika mycket in och ut, — som härskar i sitt förnuft, sitt sinne och sin själ, och har befrielse till enda mål, samt kastar bort för evigt lust och lystnad 28 och varje fruktan, — han är verkligt fri! Då han i Mig har skådat den som njuter allt offer och all bot, och den som härskar i alla världars krets, och den som älskar 29 vad hälst som än är till, han hinner Frid.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
FEMTE KVÄDET
sålunda; och det kallas: