TILLÄGG.

1.
Wall-Pojken och Jätten.

Liknande sagor förekomma:

4. Hos Tyskarne: — D. Se Müllenhoff, Sagen Märchen und Lieder der Herzogthtümer Schleswig Holstein und Lauenburg, Kiel 1845, N:o XVII, ss. 442-445, »Dummhans unn de grote Rys’».

6. Hos Perserne: — Sagan »Ameen of Isfahân and the Ghool» finnes äfven upptagen hos Kletke, Mærchensaal aller Völker, Berlin 1844, Th. III, ss. 54-57, »Amin der Kluge».

9. Hos Irländarne: — Se Kletke, anf. arb., Th. II, ss. 149-157, »Die beiden Riesen».

10. Hos Wallacherna: — Åtskilliga drag i sagan »Bakâla», hos Schott, Walachische Mæhrchen, Stuttgart und Tubingen 1845, ss. 231-233, 234-235.

11. Hos Danskarne: — Se Carit Etlar [Brosböll], Eventyr og Folkesagn fra Jylland, Kiöbenhavn 1847, ss. 29-35, »Bjerg-mandens Dreng».

2.
Käringen som wardt stekt i ugnen.

Liknande sagor förekomma:

1. Hos Tyskarne: — C. Se Bechstein, Deutsches Märchenbuch, Leipzig 1845, ss. 55-60, »Hänsel und Grethel». — D. Se Müllenhoff, Sagen Märchen und Lieder der Herzogthtümer Schleswig Holstein und Lauenburg, Kiel 1845, N:o XIX, ss, 449-450, »Peter und Lene». — E. Kuhn und Schwartz, Norddeutsche Sagen, Märchen und Gebräuche, Leipzig 1848, hvarest förra delen af berättelsen återfinnes ss. 319-321, uti sagan »Die alte Frick».

4. Hos Norrmännen: — Se Asbjörnsen och Moe, Norske Folkeeventyr, Deel II, N:o 53, ss. 92-96, »Smörbuk».

5. Hos Danskarne: — Se Winther, Danske Folkeeventyr, 1:ste Samling, Kjöb. 1823, ss. 1-6, »Pandkagehuset».

6. Hos Wenderne: — Se Haupt und Schmaler, Volkslieder der Wenden in der Ober- und Nieder-Lausitz. Aus Volksmunde aufgezeichnet und mit den Sangweisen, deutscher Uebersetzung, den nöthigen Erläuterungen, einer Abhandlung über die Sitten und Gebräuche der Wenden und einem Anhange ihrer Märchen, Legenden und Sprichwörter. (2 Th. 4:to). Grimma 1841-3, Th. II, ss. 172-4, »Hänschen und Hannchen».

Anmärkningar.

4. En annan öfverlemning ifrån S. Småland, som för öfrigt instämmer med uppteckningen A, slutar sagan dermed, att torpare-barnen togo jättens båt och gåfvo sig undan på sjön. Som nu jätten kom hem och fann sin hustru stekt i ugnen, men såg barnen ute på vattnet, lade han sig ned för att dricka ut sjön. Då ropade pojken: »Far, far, se bara hur jag flyger!» I detsamma ville jätten resa sig; men hade druckit för mycket, så att han sprack; hvarefter barnen togo hans gods, och drogo gladeligen hem till sitt igen.

5. Enligt en uppteckning ifrån Wermland, kommo torpare-barnen till ett berg, hvarest bodde en trollkäring, vid namn Berg-dusa. Som trollet nu fick höra buller, ropade hon:

»Hvem är det som braskar och äter på mitt tak?»

Pojken svarade:

’Jo, det är Sankte Peder och jag.’ —

Fortsättningen är lika som ofvan. — Barnen bli fångna, och sättas i en ’jern-bur’ för att gödas; men undkomma genom pojkens fyndighet.

3.
Pojken som stal Jättens Dyr-gripar.

Sagan förekommer:

3. På Tyska: — Uti en förvirrad form, hos Kuhn und Schwartz, Norddeutsche Sagen, Märchen und Gebräuche, Leipzig 1848, ss. 324-326, »Die drei Burschen und der Riese».