Madame Chat-amie.
Ja ja, du min Zamire, ej går du ur mitt sinne;
Hur du mig älskade, det går ej ut ur mitt minne.
Jag hoppas dock en gång vi kunna råkas der.
Som intet afsked finns, och ingen skillnad är.
Madame Cheri-babiche.
Jag glömmer ej den dag, då hon till oss blef lämnad.
Mitt hjerta sade strax att hon för mig var ämnad.
Jag kände något varmt, så ljufligt i mitt bröst.
Det talte till min själ, liksom en inre röst.
En aning födde sig, en suck ur hjertat trängde.
En tår i ögat sig med glädjestrålar mängde.
Så var jag ej till mods än i min lefnads dar.
Min längtan sade mig att detta kärlek var.
Väl fann jag sedan mig, så tyckte jag, bedragen.
Men hoppades likväl att det förgår med dagen.
Då kom den olyckstöt, som mig till jorden slog.
Zemire! min ömma vän, mitt lif, mitt allt — hon dog!
Mad. Caresseuse.
Hvem få vi klappa nu, Zemire är ju försvunnen.
Hon är af dödens hand förkrossad, öfvervunnen:
Och hennes mjuka hår och hennes varma bröst.
Den ljufva harmonie af hennes sköna röst.
Med kattorna i dans hur mången gång jag skådat
Zemire, med herrskar-mine, sin evighet bebådar
En sådan skön musik, en sådan melodie.
När mer på denna jord en sådan höra vi?
Zemire, som ur en flöjt sjöng klar och ren discanten.
Hon lopp ackorder ut, den ljufva kärlekspanten.
Ock med en lärkas smak hon drillade ibland.
Och med sitt tirlill förnöjde haf och land.
Såsom en näktergal hon suckade i dalen,
O! hennes ljufva bröst, där brände kärleksqvalen!
Hon blott min suck förstod, min längtan anade.
Ty hennes skarpa blick i hjertat spanade.
Men det var icke det, som jag nu ville säga.
Blott dess musik-talang vi vilja överväga.
"Gör rätt åt all förtjänst", så lyda skaldens ord.
Och sällan en Zemire föds i vår kalla Nord.
Hvad är mot henne, verld! din Thalma, Catalani,
Din Gabrielli med, och alla Spalanzani!
När med Zemire i Chor man hörde Jeppes röst
Med Grolla, Broka, Fix, — då fann mitt hjerta tröst
Mot alla lifvets qval, mot smärtor och mot plågor.
Och själen svingades melodiens vågor.
Upp till Serafers höjd, allena skapade
Att njuta sångens lön, bland himlens evige.
Och der skall ock en dag, i klara stjerneringar,
Min Grolla, Jeppe, Fix, på melodiens vingar,
Med Broka och Zemire, uti en lustig dans
Af solars klara sken hopfläta sig en krans.
Och efter deras namn man stjernorna skall nämna,
Och deras rykte så till efterverlden lemna,
Der de med evig glans ibland de hjeltar gå
Hvars bragder ryktet skref i himlavalfvets blå.
Mad. Pleureuse.
Du värdigt syster visst, och som din smärta ägnar.
Ja och ditt snilles kraft, och det oss alla fägnar.
Zemires förtjenster har, med skära penseldrag,
För verlden tecknar ut, med värde och behag.
Dock har du lemnat bort af dess fortjenster flera,
Och dem jag önskar nu att kunna här supplera.
Först nämna då jag bör dess silkesfina hår,
Jag har den känslan än, jag mins der som i går,
Då vid min sida hon låg som en silkesböna,
Så trind och len och mjuk, må himlen henne löna,
För hvarje ljuf sekund, för hvarje känslans tår,
Som hon kan locka fram, ehur den snart förgår.
Väl hyste hon ibland en större mängd af gäster,
Som, svarta till sin drägt, dock icke voro prester,
Det var dess enda fel — hvar dödlig äger dem,
Är någon af oss fri, mig svaren, systrar, hvem?
Som sagt, — dess enda fel, hon hyste dessa qvicka,
Som hoppa lätt i dans; som kittla och som sticka,
Men täckt hon log deråt, hon kyste dem med grace
Och smålog då åt mig; på läppen smög en frace,
Om hennes ömma bröst, om hennes ömma hjerta,
Som ingen dödlig vill tillfoga någon smärta.
Och när dess lätta vän sprang i en luftig tour,
Melodiskt vid mitt bröst hon sjöng: "Brulant d'amour".
Men af min känslas höjd, at smärtans grymma plågor,
Jag svindlar, mättas af, i sömnens vallmo vågor
Försänkes nu min själ, jag svimmar, ack jag dör,
Zemire, Zemire, mitt lif du allt! för dig jag dör!
(Dånar. Blir clairvoyante och talar.)
Hvad ser jag — himlen öppnas! — (paus)
Hvar är jag? — Uti grafven! — (paus)
Hvad skådar jag, o! smärta.
O! min Zemire det är!
O! klappa ömma hjerta
Jag henne skådar der!
(Med enthusiasm)
Bland englar och andar
I Abrahams sköte
Min älskling jag skådar
O! kom till mitt möte,
Din röst mig bebådar,
Bland himmel
Och hvimmel, — — —
Bland englar, Serafim,
Bland andar, Cherubim,
Och luftens hela skara
Att jag der snart får vara!