19. Crawfords bror har anlänt, det är en man om 60 år, mager, torr, rak, mycket kall, frågvis och tråkig, han kan ingenting annat än engelska.
De följande anteckningarna ha ett visst personintresse därför att av dem synes framgå, att det under så dramatiska omständigheter i Paris bedrivna kärleksspelet bakom Crawfords rygg på ett lika dramatiskt sätt avslöjades av denne:
Onsdag 5 (februari). Det har varit en ny scen mellan Cr. och El. för min skull. Han säger, att han fått veta allt och han har även sagt sådant som det är svårt att föreställa sig att han fantiserat ihop. — Han sade att min kammartjänare och hennes kammarjungfru voro ovärdiga att spela en sådan roll — — — vi kunna ej ana vem som förrått oss. Hon tror att det är min kammartjänare, som berättat allt vad han visste åt hans, som är en odåga, men efter vad man försäkrar fortfarande fästad vid min. Jag misstänkte Pierre, vi kallade in honom och skrämde honom, men lovade honom förlåtelse, om han skulle erkänna, och han bad att bli konfronterad. Hon vill lämna honom (Crawford) och därförinnan fordra, att han skall säga vem som skvallrat — — — detta medel är alltför våldsamt, förresten är hon ej nog karaktärsfast för att lämna honom och lika litet att fullfölja något i längden, han vore i stånd att medge allt, och jag bleve komprometterad. Det är förresten svårt för mig att misstänka min kammartjänare eller någon annan av mitt folk, ty jag förstår ej att det kunde ligga i deras intresse, då de veta, att de genast skulle bli bortkörda.
Torsdag 6. Simolin har varit sjuk i tre dagar. Jag träffade henne hos honom kl. 1/2 2, hon bad mig att ej komma till middagen, så att han skulle bli skrämd och tro, att hon sagt mig allt och att jag därför ej mera ville komma till dem. Men hon hade ej uthållighet nog att framhärda däri och sände kl. 1/2 4 ett bud att jag skulle komma dit, vilket jag ej kunde, emedan jag var bjuden till madame Matignon på middag, det är tredje gången som hon ber mig om samma sak och som hon sedan ändrar mening.
9 febr. Crawford är fortfarande ursinnig, i går sände han en timme efter det vi gått på teatern vagnen för att hämta oss, och lät säga oss att vi borde komma hem, han hade varit vid mycket dåligt humör, emedan de gått med mig utan honom, så han ej ännu kunde gå ut, vi trodde alla att något hade hänt och de föreföllo mycket uppskrämda. El. misstänkte dock att det kunde vara en kapris, jag gick ej alls in. Han började i själva verket med att det var oerhört att de gingo ensamma med mig, men El. behandlade honom så överlägset, och gjorde så narr av honom, att han ingenting kunde säga och det enda som återstod var att vända allt till skämt. Han måste i själva verket ha förstått det onekligen mycket löjliga i sitt uppträdande.
14 febr. Jag såg i går kväll på Comedien operan "Oedipe". Minnet av att ha varit närvarande vid premiären i Versailles förorsakade mig djup smärta, det går inte en dag, då jag ej tänker på allt det jag förlorat.
20 febr. Crawford är galnare än någonsin, då han ej åt middag hemma, ville han ej heller att jag skulle äta där. El. lät säga mig det, varför jag gick på middag till madame Matignon. Då jag gick bort för att gå till min middag såg jag hans vagn framför dörren, men jag gick i alla fall strax upp igen under något slags förevändning och gick direkt till El. ty jag hade något att säga henne, då jag kom till dörren såg jag hans (Crawfords) vagn, jag låtsade som hade jag haft ett ärende till Simolin och gick inte upp. Han ställde det oaktat till ett oerhört väsen, när han såg min vagn stanna, påstod att vi hade ett möte, och att han visste allt, att han ville tala med mig därom etc. etc. samt tusen idiotismer i samma stil. Det är en man med ett oerhört odrägligt hemlynne även med tjänarna. Med allt detta skulle jag tycka illa om att han talade med mig, jag kunde nog utan tvekan ge honom mitt hedersord, men alla de förklaringar vilka jag skulle vara tvungen giva honom angående dem som givit honom de detaljer, som han säger sig känna till, skulle vara för mig så osympatiska för tjänarnas skull, att jag efteråt skulle ge upp andan.
27. Simolin är fortfarande instängd till följd av sin gikt.
3 mars. Återigen stort gräl mellan Cr. och El. för att hon ej åt middag hos honom och jag gjorde det. El. bad mig att ej mera äta middag där, det är det parti jag velat taga redan länge, det är ganska märkvärdigt att dessa gamla historier skola börja igen just nu, då det som jag förlorat gör mig till en mindre inflytelserik person än förr; efter denna händelse talar Crawford aldrig med mig om "affärerna", om det är en tillfällighet, så är den åtminstone ägnad att väcka misstankar.
Med talet om sitt förlorade inflytande åsyftar Fersen förmyndarregeringens åtgärd att återkalla honom från hans befattning som ambassadör i Bryssel, en av de många hämndakterna mot de gamla gustavianerna.