Sedan brände man ett fartyg,
Man en liten båt förstörde
Invid fallet af eldforssen,
Vid den helga flodens hvirfvel.
Deraf fick man litet aska,
Sådde linet ibland askan,
Sådde linet, plöjde marken.
Der en herrlig växt nu frodas,
Utan måtta linet stiger,
Höjer upp sig utan leder,
Midt emellan tvenne dagar,
På en enda natt om sommarn.
I en hast man linet rensar,
Plockar i en hast och stryker,
För det i en hast i vattnet,
I en hast ur vattnet lyftar,
Torkar i en hast och bråkar,
Midt emellan tvenne dagar,
På en enda natt om sommarn.
Systrarna så linet spinna,
Svägerskorna trä' på nålen,
Bröderna tillhopa knyta,
Fäderna vid tåget fästa,
Midt emellan tvenne dagar,
På en enda natt om sommarn.
Blef så nätet färdiglagadt,
Noten med sin trådtel fogad.
Bröderna sig nu begifva
Ut med noten för att fiska.
Notens ena tel blir kastad
Vid en holme uppå fjärden,
Vid ett land, der träd ej växte,
Notens andra tel blir kastad
Fjerran uti Tuoni-elfven,
Vid den helga flodens hvirfvel,
Notens kil man sedan kastar
Dit på Kalevalas stengrund,
Vid den gamle Wäinös båtplats.
Noten kastad var i vattnet,
Och nu börjar man att draga;
Afvigt var dock noten kastad,
Illa blir den äfven dragen.
Fisk af alla slag man fångar,
Men den fisken får man icke,
För hvars skull man noten tillredt,
Fogat nätet med sin trådtel.
Gamle trygge Wäinämöinen
Än en annan gång försöker.
Notens ena tel blir kastad
Uti Sarjo-sundets mynning,
Tätt invid lax-öars uddar,
Notens andra tel blir kastad
Uti Lapplands vik, den vida,
Nära vid sik-öars stränder,
Notens kil man sedan kastar
Invid Kalevala-näset,
Nära intill ängens udde.
Noten kastad var i vattnet
Och nu börjar man att draga;
Afvigt var dock noten kastad,
Illa blir den äfven dragen.
Fisk af alla slag man fångar,
Men den fisken får man icke,
För hvars skull man noten tillredt,
Fogat nätet med sin trådtel.
Nu den gamle Wäinämöinen
Noten ännu mer förstorar,
Skarfvar telarna på nätet,
Dem med famnar fem föröker,
Öker tågets längd med tio,
Yttrar sjelf ett ord och säger:
"Låt oss ro vår not på djupet,
Föra längre ut på fjärden;
Må ännu en gång vi draga,
Med ett tredje varp försöka."
Noten roddes så på djupet,
Fördes längre ut på böljan;
En gång nu man noten drager,
Med ett tredje varp försöker.
Hvem är roddaren i båten,
Hvem vid årors tullar sitter?
Sjelfve smeden Ilmarinen,
Han är roddaren i båten,
Han vid årors tullar sitter.
Hvem drar noten upp från vattnet,
Lyfter nätet med sin trådtel?
Gamle trygge Wäinämöinen
Drager noten upp från vattnet,
Lyfter nätet med sin trådtel.