Gubben nu till orda tager:
"O du Lempi-son, den muntre!
Unga qvad du, gamla qvad du,
Qvad ock medelålders männer,
Hvarför då ej mig du qväder?"
Det var muntre Lemminkäinen,
Yttrade ett ord och sade:
"Derför icke dig jag qväder,
Att i dina yngre dagar
Du besof din egen moder,
Plågade din vårdarinna.
Till och med du hästar bortskämt,
Sprungit efter tagelsvansar
Längs ett kärr, vid jordens nafvel,
Der en slemmig massa pöser."
Ulappalas gamle gubbe,
Gubben med de slutna ögon,
Vredgades och gick förtörnad
Utur stugan, genom dörren,
Nedför trappan ut på gården.
Sprang så bort till Tuoni-elfven,
Spejade der Kaukomieli,
Bidde länge Lemminkäinen.
Sjunde Runan.
Nu sig yttrar Lemminkäinen:
"Gumma, gif åt mig din dotter.
Fästmö ung du mig förläna;
Illa jag ej henne hölle:
Uti famnen, då jag äter,
Då jag går, i mina armar,
Då jag stilla står, på ryggen,
Vid min sida, när jag hvilar."
Sade Pohjolas värdinna,
"Då jag gifver dig min dotter,
Unga fästmön dig förlänar,
När med skidor Hiisi-elgen
Bakom Hiisis fält du fångat."
Derpå muntre Lemminkäinen,
Sjelf den sköne Kaukomieli
Slöjdar skidor under hösten,
Sommarn all dem skinnbekläder,
Klyfver en dag ena stafven,
Dan derpå den andra sirar.
Får så skidorna i ordning,
Får dem väl och prydligt gjorda.
Derpå muntre Lemminkäinen
Sjelf till orda tog och sade:
"Djur i skogen tör ej finnas,
Springande på fyra fötter,
Som man upp med dem ej hinner,
Som man icke lätt kan fånga
Med Kaleva-sonens skidor,
De af Lemminkäinen gjorda."
Detta råkar Hiisi höra,
Guden råkar det förnimma;
Börjar så en elg att bygga,
Att ett ståtligt rendjur dana.
Hufvudet af tufva bildar,
Gör dess fötter utaf vide
Och af gärdsgårds-störar benen,
Ryggen af en gärdsel-tråda,
Utaf näckrosblad dess öron,
Tunna skinnet utaf granbark,
Af en rutten stubbe köttet,
Ögonen af musslans stenar.
Klappar med sin hand på ryggen,
Sjelf så undervisar elgen,
Som enhvar plär undervisa,
Hvad till verlden sjelf han frambragt:
"Ila skyndsamt, Hiisis elg du,
Rör på benen, stolta skogsdjur,
Spring min qvicka ren med snabbhet
Hän till renars kalfnings-ställen,
Till de fält, der Lappar lefva."