Sade Pohjolas värdinna:
"Då jag gifver dig min dotter,
Unga fästmön dig förlänar,
När du först en svan har skjutit,
När du väldig fogel fångat
Ifrån svärta Tuoni-elfven,
Från den helga flodens hvirfvel.
Blott en enda gång du skjute,
En gång blott du må försöka
Och från ett och samma ställe."
Derpå muntre Lemminkäinen
Genast sig beger att skjuta;
Sköna bågen under armen,
Kogret pil-uppfyldt på ryggen.
Bort han går till Tuoni-elfven
Till den helga flodens hvirfvel.
Ulappalas gamle gubbe,
Gubben med de slutna ögon
Ser omkring sig och bespejar
Vid den svarta Tuoni-elfven,
Vid den helga flodens hvirfvel,
Om ej komme Lemminkäinen.
Långt i fjerran syns den sköne,
Skönjes bort utöfver vattnen,
Närmande sig mer och mera.
Gubben med de slutna ögon
Qvad en telning fram ur vattnet,
Ett tillslutet rör ur böljan,
Sänder det i mannens hjerta,
In ifrån den venstra sidan,
Drifver tvärt igenom bröstet.
Sade muntre Lemminkäinen:
"Deri jag det värsta gjorde,
Att jag glömde bort att fråga
Af min moder, goda Kave,
Hur att vara, hur att lefva
Uti dessa onda dagar.
Ej jag känner vattnets plågor
Det tillslutna rörets smärtor."
Ulappalas gamle gubbe,
Gubben med de slutna ögon
För så muntre Lemminkäinen
Under språng i elfven neder,
Kastar i det djupa hafvet,
Vräker honom ibland böljor.
Nu den muntre Lemminkäinen
Sjelf den sköne Kaukomieli
Far med buller utför forssen,
Ilar, skymtande i strömmen,
Bort till Tuoni-gårdens stugor.
Blodig son af Tuoni-Guden
Slår nu mannen med sin klinga,
Hugger till med hvassa svärdet.
Hugger en gång, att det blixtrar,
Uti stycken fem han smulas,
Splittras uti åtta bitar.
Gör så hufvudet till tufva,
Fötterna till vide-grenar,
Köttet till en murlen stubbe,
Ögonen till kärrets tranbär
Och hans hår till torra grässtrån.
Det var Lemminkäinens bane,
Oförtrutne friarns ända.
Åttonde Runan.
Började nu modren gråta,
Gamla qvinnan brast i klagan:
"Ve min son, den olycksfulle,
Vidt berömda gyllne äpplet!
Länge dröjer han och friar
Borta uti andra länder."
Fanns en fordom äktad maka,
Länge sedan köpt värdinna
Uti Lemminkäinens boning,
Sköna Kaukomielis hemgård.
Ser om aftnarna på borsten,
På dess ända alla morgnar,
Ser nu blod ur borsten drypa,
Rinna ned i röda strålar.