Går att ord åt sig förskaffa,
Söka ämnen för att sjunga.
Strödde åkern full med renar,
Med ekorrar stora sparren.
Ej ett enda ord han erhöll,
Fick ej halfva ordet en gång.
Tänker åter och begrundar;
Dädan hundra ord jag finge,
Tusen ämnen för att sjunga:
Ifrån Tuoni-Gudens boning,
Ifrån Manala det låga.
Sig till Tuonela begifver
För att goda trollord hemta;
Stiger fram med lätta fötter,
Stiger en dag, stiger tvenne,
Redan på den tredje dagen
Kommer han till Tuoni-elfven.
Höjde då sin starka stämma,
Ropade vid Tuoni-elfven:
"Hemta båt, du Tuonis dotter!
Bringa flotta öfver elfven,
Att jag kommer öfver sundet,
Att jag öfver elfven slipper."
Tuoni-döttrarna, de svara,
Barnen i Manala säga:
"Båt skall härifrån väl hemtas,
När blott orsaken förtäljes,
Som till Manala dig bragte,
Förde hit till Tuonis boning,
Utan att dig sjukdom dödat,
Stort förderf dig bragt om lifvet,
Eller annan ofärd krossat."
Sade gamle Wäinämöinen:
"Tuoni fört mig till Manala,
Tuoni bragt mig till sin boning."
Tuoni-döttrarna, de bannas,
Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
* "Lätt en bakslug man jag känner,
* Märker den, som osannt talar.
Bragte Tuoni till Manala,
Tuoni förde, då han kommer,
Manalainen, när han färdas;
Mullen skulle skoflas undan
Och en grop i jorden gräfvas;
Hvad har bragt dig till Manala?"
Sade gamle Wäinämöinen:
"Jernet bragt mig till Manala,
Stålet fört till Tuonis boning."
Tuoni-döttrarna, de bannas,
Kalmas jungfrur ifrigt slamra:
* "Lätt en bakslug man jag känner,
* Märker den, som osannt talar:
Bragte jernet till Manala,
Stålet hit till Tuonis boning,
Blod från kläderna då runne,
Sorlade i röda strålar;
Hvad har bragt dig till Manala?"
Sade gamle Wäinämöinen:
"Elden bragt mig till Manala,
Lågan fört till Tuonis honing."