Gamle trygge Wäinämöinen
Får nu ord omsider höra,
Får sig goda trollord lära.
Hundratal af ord han hörde,
Tusen ämnen för att sjunga
Ifrån munnen på Wipunen,
Från den starke mannens sköte,
Från den maktförseddes mage.
Wipunen i sånger kunnig
Spottar från sin mages fängsel
Ut den gamla Wäinämöinen.
Så den gamle Wäinämöinen
Kom ur munnen på den vise,
Från den starke mannens sköte,
Från den maktförseddes mage.
Gick derpå i smedens verkstad,
Sade smeden Ilmarinen:
"Fick omsider ord du höra,
Lära dig de goda trollord,
Hvarmed båtens sida redes
Akterbogen sammanfästes,
Bräderna i fören fogas?"
Sade gamle Wäinämöinen:
"Ord jag fick omsider höra,
Fick mig goda trollord lära;
Hundratal af ord jag hörde,
Tusen ämnen för att sjunga."
Derpå till sin båt han träder,
Får sin vackra farkost färdig,
Båten utaf träd i ordning.
Lemnar båten på dess rullar,
Nya skeppet på dess spånor.
Elfte Runan.
Gamle trygge Wäinämöinen
For att fria till en jungfru,
Till en mö med smyckad panna
Uti Pohjola det mörka,
I den by, der männer dräpas
Och i hafvet hjeltar dränkas.
Sköt han ut sin båt på vattnet,
Nya skeppet uppå böljan,
Ofvan från de glatta rullor,
Från de släta furu-stockar.
Reste mäster på sitt fartyg,
Som uppå en bergshöjd tallar,
Hissade i masten segel,
Såsom granar på en kulle.
Steg så sjelf ombord på skeppet,
Gick uti sitt nya fartyg,
Styrde sedan ut på hafvet,
Klöf den blåa fjärdens böljor
Med det stora vackra skeppet,
Med den nya, röda båten.
Vinden blåste uti seglet,
Vårens vind hans fartyg framdref.
Redan seglar furu-skeppet,
Hundrabrädigt fartyg flyter
Vid den dimomhöljda udden,
Vid den skogbeväxta holmen.
Fanns på ön en jungfru Anni,
Smeden Ilmarinens syster.
Råkade sitt byke trampa,
Tvätta kläder invid stranden
På den vackra bryggans ända,
Ytterst på den röda färjan.