Vänder och betraktar löfvet,
"Hvad monn deraf kunde blifva
Uti sköna kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar?"
För det så i kapos händer,
I den goda jungfruns fingrar.
Kapo gnuggar sina händer,
Gnuggar sina begge händer
Och ett bi så födas låter.
Börjar att sin fogel lära,
Undervisa Mehiläinen:
"Mehiläinen, sköna fogel,
Du mitt barn, som far ej äger!
Flyg nu hädan, dit jag bjuder,
Dit jag bjuder och dig manar:
Öfver hela nio hafven
Och till hälften öfver tio.
Hemta honung med din vinge,
Ljuflig saft i din beklädnad,
Ifrån ljusa gräsets ända,
Ifrån gyllne blommans krona,
Hemta hit i kapos händer,
Bär till Osmo-dottrens skuldra."
Mehiläinen, hon vår fogel,
Färdades med största snabbhet,
Flög i hast den långa vägen,
Ilade de korta hällen,
Flög längs haf, och flög tvärsöfver,
Flög ock öfver dem på snedden.
Flög så öfver hafven nio
Och det tionde till hälften,
Bort till Tuuris nya stuga,
Palvonens ej täckta boning.
Der i sömn en jungfru sjunkit,
Koppargördlad mö inslumrat.
Hade gyllne gräs vid landen
Silfver-blommor vid sin gördel,
Invid sidan ljufva örter,
Honungs-gräs i sina fållar.
Mehiläinen, hon vår fogel
Väter vingarna i honung,
Fuktar dem med ljufva saften,
Saften i det ljusa gräset,
I de gyllne blommors krona,
För så honung med sin vinge,
Ljuflig saft i sin beklädnad,
Bringar uti kapos fingrar,
I den goda jungfruns fingrar.
Kapo blandar det i ölet,
Osmo-dottren i sitt spisöl;
Ölet började nu jäsa,
Färska drycken kom i skumning
Uti kärlet nyss tillagadt,
Uti sån af björkträd fogad.
Pöste jemnhögt med dess handtag
Fräste öfver kärlets bräddar,
Ville ned på marken strömma,
Forssa uppå golfvets tiljor.
Lades så det röda ölet,
Sköna drycken lät man rinna,
I en kagg af ekträd fogad,
I en ganska liten tunna,
Inom koppar-tappens stängsel,
Ned i källaren så förde.
Ölet stötte uti tunnan,
Drycken uti källarn pöste:
"Om ändock man skulle komma
Att mig dricka, mig förtära,
Skulle äfven skickligt sjunga,
Låta goda qväden ljuda."
Sångare man sedan söker,
Söker sångare förträfflig,
Den som skickligt kunde qväda,
Kunde vackra toner drilla.
Hemtad är en lax att sjunga,
Gädda till att skickligt qväda.
Laxen duger ej att sjunga,
Dregelkäften kan ej qväda;
Laxens käftar äro sneda,
Glesa äro gäddans tänder.
Sångare man sedan söker,
Söker sångare förträfflig,
Den som skickligt kunde qväda,
Kunde vackra toner drilla.