Hördes nu ett gny från tåget,
Slädors rassel ifrån vägen;
Mågen kommer fram till gården,
Kommer med sin hela skara.
Satt ett litet barn i stugan.
Satt en gosse uppå golfvet;
Barnet qväder uti stugan,
Gossen uppå golfvet talar:
"Upp J männer, ut J kämpar,
Längsta karlar ut på gården,
För att hästars remmar lösa,
För att lösa deras romor!"
Kämparne sig ut begåfvo,
Männerna på gården gingo.
Der nu Pohjolas värdinna
Sjelf till orda tog och sade:
"Byens gossar, unga dufvor!
Spännen mågens hingst ur redet,
Ur sitt rede utaf koppar.
Ur de jernbesmidda romor,
Tagen lös dess vide-loka
Och dess tömmar utaf silke,
Så att hästen får sig vältra
På den mjuka, jemna gården,
Uppå honungsrika lindan,
På den mark, som lefvern liknar,
Utan att ett hårstrå krökes,
Halfva håret ens förkommer.
Byens gossar, unga dufvor!
Mågens vackra hingst J vattnen
Med den gyllne brunnens vatten,
Vatten ur den söta källan,
Som sig tömmer, fylles åter,
Källan, hvilken sakta sqvalpar
Under granens blomster-krona,
Under tallens rika grenar.
Gen åt mågens häst till foder
Skrädadt bröd och renad kornsäd,
Gifven kokadt sommar-hvete,
Sommar-råg, af stampen krossadt.
Byens gossar, unga dufvor!
Mågens vackra hingst J bringen
Ytterst uti boskaps-gården,
Till den öfversta bland spiltor,
Ställen den vid koppar-asken,
Framför det förgyllda skrinet.
Mågens vackra hingst J binden
Fast i sköna gyllne ringar,
Vid den jernbesmidda kroken
Uti stolpen gjord af ekträd.
Ryms väl mågen in i stugan,
Om man dörrens post ej höjer,
Sänker tröskeln lägre neder,
Tager bort den främre väggen,
Flyttar sido-väggen undan
Och den inre sönderrifver?
Mågen ryms ej in i stugan,
Utan att man posten höjer,
Sänker tröskeln lägre neder,
Tager bort den främre väggen,
Flottar sido-väggen undan
Och den inre sönderrifver.
Mågen är ett hufvud högre,
Skjuter öfver med ett öra.
Posterna må upp sig höja,
Utan att han mössan lyftar,
Tager hatten af sitt hufvud!
Trösklarna må ned sig sänka
Att ej skorna måtte nötas,
Mantelns fina fållar släpa.
Dörrarna må upp sig låta,
Utan att af händer röras,
Utan att med tummen gripas!"
Mågen in i stugan stiger,
Träder under takets hvälfning:
"Monne bänkarna man tvättat,
Monne golfven man har sopat,
Har man golfvens bräder städat,
Ställt på tallrickarne skedar?
Visst har bänkarna man tvättat,
Visst har golfven här man sopat,
Golfvens alla bräder städat,
Ställt på tallrickarne skedar.
Ej jag känner denna stuga,
Af hvad träd den blifvit timrad,
Hvarifrån man huset skaffat;
Hundra famnar lång är stugan,
Tusen famnar bredt är pörtet.
Sido-väggen är af sil-ben
Och den inre är af ren-ben,
Utaf filfras-ben den främre,
Dörrens öfra post af lam-ben.