Sade gamle Wäinämöinen:
"Om ej någon annan kommer
Att med mig tillsamman sjunga,
Ensam börjar jag då qväda.
Att de ädle månde höra,
Sångens vänner det förnimma,
Bland den ungdom, som här uppgår,
Bland den skara, här nu växer.
Gif, o Gud, ock hädanefter
Unna Skapare, du sanne,
Att på detta vis man lefver,
Att på sådant sätt man larmar
Uti dessa Pohjas gästhud,
Sariolas dryckesgillen.
Gif, o Gud, ock hädanefter,
Unna Skapare, du sanne,
Att i floder ölet rinner,
Mjödet uti strömmar flyter
Här i Pohja-gårdens stugor,
Uti Sariolas timring,
Under vidt berömda åsen,
Under detta sköna taket,
Medan denna värd än lefver
Och värdinnan är vid lifvet.
Skaparn gifve vedergällning,
Gud belöningen må ställa
Uti farstun åt värdinnan
Och åt värden fram på bordet,
Uppå pörtets bänk åt sonen
Och åt dottern uti sländan,
Att ej framdeles de ångra,
Efter nattens slut ej häpna
Öfver bröllopet, som firas
Gästabudet, som nu hålles.
Här jag intet mer förtjenar,
Kan ej heller skickligt sjunga,
Kanske hör jag upp och stadnar,
Slutar nu med mina qväden.
Sången sjöng jag, gjorde qvädet.
Grenar qvistade, fann vägen.
Sångerna uti ett nystan,
I en bundt jag sammanhvälfver,
Ställer den på visthus-skullen,
Inom lås af ben den gömmer,
Att de derifrån ej slippa,
Sig i detta lif ej reda,
Blott ben-låset icke rubbas,
Om ej käken blifver utbredd,
Tänderna i munnen skiljas.
Tungan af och an sig slingrar."
Derpå gamle Wäinämöinen
Sjunger en dag, sjunger tvenne.
Sjunger än på tredje dagen.
Men uppå den tredje dagen,
Gick för skalden släden sönder,
Brast för sångaren hans mede
Uti detta Pohjas gästbud,
Sariolas dryckesgille.
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade:
"Finnes väl bland denna ungdom,
Ibland denna sköna ungdom,
Den som hemtar borr från Tuoni,
Nafvare ifrån Manala,
Att en släde ny jag reder
Och en häst för släden spänner."
Svarade så väl de unge,
Såsom ock de gamle sade:
"Icke finns bland denna ungdom,
Uti detta höga slägte,
Den som hemtar borr från Tuoni,
Nafvare ifrån Manala,
Att du släde ny dig reder
Och en häst för släden spänner."
Nu den gamle Wäinämöinen,
Den evärdelige sångarn,
Gick att hemta borr från Tuoni,
Nafvare ifrån Manala.
Men värdinnan sjelf i Pohja
Fägnar väl de bjudna gäster,
Att de kära gäster hedra.
Deras mun i smör sig rörde,
Näfvarna bland fisk-piroger,
Och framför dem voro satta
Goda skifvor utaf laxen,
Utaf fläsket feta bitar.
Smöret smuladt var i stycken
Och det feta fläsket skiradt.