Han ju hit hat husen skaffat
Och allt virke till dem hemtat.
Släpat väggarna från skogen,
Stockarna från stora backen,
Takets bräder ifrån bärmon,
Näfret från hägghergets höjder,
Sprötena från stenig jordmon,
Mossan från de öppna kärren;
Har af buskar bänken lagat,
Ställt den på ett lämpligt ställe,
På en stadig plats den fästat.
Så jag värden sjelf har prisat,
Skall nu ock vår talman prisa.
Hvem är här till talman utsedd,
Hvem är väld att vägen visa?
Talman är i byn den bäste,
Byens sällhet vägen visar.
Denna talman bär på kroppen
Skjorta utaf fina linnet
Och en blå kaftan af vadmal.
På den fina linne-skjortan.
Fållarna i sanden släpa,
På den lefverlika marken.
Gördel fin har denna talman
Kring den blåa vadmals-rocken —
Gördel väfd af Månens dotter
Och af Solens dotter spunnen
Utaf fjun från sommar-tackan,
Utaf ull från vinter-föret
På en tid, då eld ej lyste,
Då man ens om eld ej visste.
Visst har äfven denna talman
Skägget uti gyllne flätor,
Håret uti gyllne lockar,
Gyllne mössa på sitt hufvud,
Uppå sina gyllne lockar.
Mössan upp i molnen susar,
Skymtar fram bland trädens toppar.
Nu jag har vår talman prisat,
Skall så prisa brudens tärna.
Hvadan fick man brudens tärna,
Hvadan tog man hjelparinnan?
Dädan fick man brudens tärna,
Dädan tog man hjelparinnan:
Bak Tanika-borgens fästen,
Utanför den nya borgen.
Derifrån är hon ej hemtad —
Ej den minsta grund det äger —
Hvadan fick man brudens tärna,
Hvadan tog man hjelparinnan?
Dädan fick man brudens tärna,
Dädan tog man hjelparinnan:
Ifrån vattnen ofvan Dvina,
Från de vida, öppna fjärdar.
Ej ens dädan är hon hemtad —
Ej den minsta grund det äger —
Hvadan fick man brudens tärna,
Hvadan tog man hjelparinnan?
Fanns ett smultron uppå backen,
Fanns ett lingon-bär på fältet,
Ljusgrönt gräs på åkern växte,
Gyllne blomma uti lunden.
Dädan fick man brudens tärna
Dädan tog man hjelparinnan.
Munnen är för brudens tärna
Nätt som spolen uti Finland,
Ögonen på henne tindra
Såsom stjernorna på fästet.
Hög är hennes hufvudbonad
Som en upprätt spets af molnet,
Hennes nätta skor, de likna
Gässen på en vatten-ruska.
Brudens tärna har på balsen
Klingande och klara perlor,
Händerna af guldband prydas,
Fingrarna af gyllne ringar,
Öronen af gyllne hängen,
Ögonhåren utaf perlor.
Nu jag prisat brudens tärna,
Skall så hela skaran prisa.
Icke har förut här varit,
Icke förr, i går ej heller,
Sådan skön och prydlig skara
Och en ungdom så behaglig.
Så är folket klädt i vadmal,
Såsom skogen uti rimfrost —
Nedantill likt morgonrodnad,
Ofvantill likt dagens gryning.
Godt förråd på silfver funnits,
Penning-påsar här på fälten
Hos de bjudna bröllopsgäster,
Gästerna till pris och heder.
Mynt på mark och vägar legat,
Halfva rubels mynt för gossar,
Tre kopeks för gamla qvinnor
Och för jungfrur fyra grivners."
Sednare Delen.