– Jag menar inte så. Men inte vill du väl heller börja livet med att skilja två föräldrar åt och bryta ditt eget löfte?
– Nej, nej – – blir det för svårt, reser jag.
– Lovar du mig det? Och att försöka undvika all ensamhet med honom. Jag tycker så mycket om dig, ser du, Elsa. En sådan som du får inte kasta bort livet, innan det börjat! Han är ju också en åldrande man, kunde vara din far nästan.
Alltjämt blek som snön där ute sade Elsa:
– Ja, jag lovar.
Då knackade det på dörren och de ryckte till som hemliga sammansvurna. Men in kom endast en liten näbbig husjungfru och läste upp sin läxa:
– Frun undrade, om inte fröken Grahn vill stanna på middag.
Märit fick plötsligt bråttom. Nej, för all del – – hellre vad som helst än en sådan middag under blickars korsade svärdsklingor.
– Tack, men de vänta mig hemma, svarade hon hastigt.
Och hur det var, lyckades hon efter mycket parlamenterande krångla sig ifrån den ovälkomna bjudningen och satt så äntligen i en släde på hemväg med skidorna fastbundna bakom sig.