*
När Märit lyckades tränga sig ut i kapprummet, stod Elsa redan påklädd och hjälpte fru Älging på med pampuscherna. Först vid utgången kom hon åt att viska till sin kamrat på Ödele:
– Jag lämnar Älgholma i morgon.
– Vad säger du, Elsa?
– Det är bäst så, du minns, vad du själv sade.
– Men, Elsa, skola vi skiljas så plötsligt?
– Pina mig inte, Märit, jag skall skriva.
– Farväl då, Elsa och lycka till.
– Lycka – – Elsa log vemodigt – – jag tror jag glömt, vad det är.
Och så slök mörkret därute Märits kamrat på slätten.