Den raka, breda vägen hade ej blivit krokigare. Den gick lika trädlös över mödans stora slätt.

Men allt förtonade sig så mjukt dessa ljumma aftnar i maj, var den minsta vägkrök blev till något förvånansvärt och oväntat. Och över ängar och fält ljöd lärkornas berusande jubelkör utan uppehåll i det svävande blå diset. Ännu när solen längesedan gått ned, kunde man höra en och annan enstaka drill nedifrån marken, kvävd och dämpad som en öm viskning.

Ingen väg är enformig i maj, när man har en glad tanke i sällskap.

Vår hjälte väcktes ur sina funderingar av att han plötsligt trängde in i den täta dungens dunkelgröna valv. Därinne var som alltid dävet och svalt, det var som att dyka till bottnen av en grumlig å.

När han åter bländad kom upp till ytan, låg berget öppet framför honom, belyst av aftonsolen.

Var fanns nu vinterns karga gamla riddarborg med bistra murar och skansar? Muren var stormad och fästningen tagen – på alla bastioner och torn flaggade det av gröna vimplar och hängen, av vajande blom och blad. Och överst på krönet satt prinsessan och vinkade, befriad, ung och späd.

Hon vinkade ned mot vägen, som slingrade sig i kantiga, stela ringlar. Det var den besegrade draken. Och på hans gröna huvud stod Torbjörn Haller och vinkade tillbaka och var en prins Maj så god som en annan. Ty i fickan bar han något, som gott kunde vara kvittot på halva kungariket.

Med papperet i handen stormade han uppför vägen. På den stora, flata stenen satt Märit och solskenet låg som en krans kring hennes bara hår.

– Jag sitter och gör avbön, sade hon. Till slätten, för att jag kallat den ful och naken. Se, så vacker den är i kväll! Som en ångande, grön bål. Jag skulle vilja dricka ur den. Och lärksången – – – jag har visst aldrig hört lärksång förr – – den skall höras så här i jättekör – – lärkan är ingen solist som trasten. Tycker du dig inte nästan se drillarna? Det är som skumpärlor i champagne. De stiga uppåt, uppåt i det stora, flata glaset. Man blir så glad av lärksång och längtar ingenstans mer.

– En Märit utan längtan. Då har jag visst gått fel i kväll.