Och med en röst så mjuk som silke, viskade hon medan hennes fingrar gledo genom hans hår:
O Love! I know not why, when you are glad,
Gaily my glad heart leaps.
O Love! I know not why, when you are sad,
Wildly my sad heart weeps.
Hourly this subtle mystery flowers anew,
O Love! I know not why – –
Unless it be, perchance, that I am you,
Dear love, that you are I!
Det kom så smekande lent, beslöjat och i främmande dräkt, med vristband och glittrande pärlor – – men under slöjan såg han den kärlek hon än ej kunde ge egna ord. På främmande språk, med lånta ord gav hon en skygg bekännelse om den fullkomliga självuppgivelsen. Ty själva Guvernanten är ett barn av sin tid och ger ej sitt inre så lät till pris.