Vi skola ha en dubblett – –
Nu kommer Gösta. När kommer du hit?
Din Elsa.»
Det bleka ansiktet i dimman skymtade ett ögonblick för Märits minne.
Men det vek för ett annat, öppet, manligt, som strålade av lycka och som viskade till god natt:
»I know not why, if sweet be your repose,
my waking heart finds rest».
Vila, ljuvlig vila var det att ha lämnat sig för alltid i hans händer.
ELFTE KAPITLET.
Vidare om vårens spratt, två rivaler och en änkeprostinna.
Men våren sprang inte bara onyttig omkring och fjollades i berg och backar och satte utländska dikter i huvudet på folk.