– Det är rätt, uppmuntrade Märit.
Och efter detta våldsamma utbrott, hade Lindas sinne verkligen lättat så pass mycket, att man kunde ha de båda flammorna i samma rum utan våda för livet.
[1] psyke
Ja, det gick till och med så långt, att när väl Svea efter dagens arbete gått hem till sitt igen, Karlsson kom inslinkande som förr för att få sin kaffetår. Och hur det bar till, så kröpo både bullar och kringlor fram igen.
– Inte skall en väl straffa karstackarn, för att han gått och gjort sej evigt olöckelig, tyckte Linda, förståndigt nog.
Och när då Karlsson, rörd av en hemlig kaffekask, viskade till Linda:
– Ja, se maken te Lindas döppa, de har då ingen. Å gammel i gården är nog bäst – – i maten, då anförtrodde Linda på kvällen glädjestrålande till Märit att:
– Svea, hon må ha Karlssons kröpp, men se, hanses själ, han har jag – – pannekakerna mina likar han bäst.
Vad tiden led kom själva guitarren en vacker dag neddansande från sin krok igen, och tröstade Karlsson med att:
Kärlekens trohet först som sist