den når till livets slut förvisst,
hej lirom, larom la.
Har du mig svikit, kära vän,
du kommer väl en dag igen,
hej lirom, larom la.
Men nog blev Hedvigs bröllopskorv mera pepprad och saltad än som nyttigt var för gästernas magar.
I sinom tid hängde dock korven i sköna ringlar till rökning över enriset vid sidan om skinkorna eller virvlade likt ett vällustigt saltsjöodjur i sitt spad.
Och sen kommo Johanssons bröllopsostar i prydliga rader på källarhyllan och så bakades det i dagarna sex och var det ibland samma deg i tre sorts kakor, så hade man alltid olika mått att ta ut dem med. Och så var hedern räddad och ingen skulle komma och säga, att fröken Hedvig på Ödele inte hade sina tjugu sorter på bröllopet.
Så nackades kycklingar och konservförrådet synades. Det var Hedvigs stolthet och nu kom den ena skatten efter den andra av bigarrå- och körsbärskompott, av jordgubbssylt och ingefärspäron fram.
När all denna lantligt hederliga grund var lagd, byggde man upp en lättare överbyggnad av allsköns stadsfinesser. Det kom både äkta kaviar och musslor på smörgåsbordet och hummermajonäs och gäddfilé till korvarnas idylliska mångfald. Och som mellanrätt lyste den första sparrisen genomskinligt läcker med späda, glasgröna knoppar.