Den sista månadslönen hade hon hämtat ut, drickspengar hade hon lämnat och adresskorten voro skrivna – – allt var klart.
Endast den vilsamma sysselsättningen att summera ihop minnenas kollin återstod.
Vid guvernantens fötter satt gamle Måns, lat och värdig, som den dag, då hon först packade upp samma koffert, som nu stod där stadigt igenlåst.
– En så tystlåten biktfar som du, Måns, får jag nog aldrig mer, sade Märit. Vad skola vi nu till slut säga om det år vi tillbragt tillsammans här på Ödele? Jo, eftersom jag började med Sehlstedt, får jag väl också sluta med honom och säga:
Jag kan ej annat finna
än året varit gott.
Och häst och kor så stinna
man sällan skåda fått.
Det här året har framför allt skänkt mig något, som gör, att jag i känslan av mitt ökade värde ämnar göra min sortie ut i världen ur detta rum före dig, husets katt.
En sådan grov förolämpning i avskedets stund kan bli för mycket även för en gammal orkeslös katt. Kisse Måns flög med ens klarvaken upp från sin plats, hoppade stelbent i golvet och seglade högdraget ut på vinden med svansen styvt lyftad som en ärorikt försvarad fana.