Nu syntes patronen på stora trappan i päls och Hedvig i en gammal, antik röd supékappa med väldiga puffärmar.
De satte sig upp och Märit intog blygsamt platsen baklänges.
Alltid ett framsteg, tänkte hon, på Sehlstedts tid satt man bredvid drängen.
Så fjäskade Linda och Svea med schalar och filtar, Karlsson hälsade med piskan och så bar det av.
De präktiga hästarna sprungo, så att hagar och träd flögo. Märit njöt och tyckte med ens, att hon var en lolla, som ej uppskattade landet. Kunde man tänka sig en färd, härligare än denna? Det var bara så sällan det förekom. När Hedvig ibland om förmiddagarna for in till staden i sina ärenden, var guvernanten hindrad av sina lektioner och hon var för stolt att be om lovdagar, som ej gåvos frivilligt.
Nu skymtade allén och flög hastigt förbi som en trupp på flykt. Var färden redan slut? Precis tio minuter hade den räckt, med pälsar och fällar och allt.
Och där låg Aneby i full belysning, vitt och stort i dunklet. På trappan stod en ung betjänt i blått livré och bugade en bugning, som hans herre ej kunde kopiera. Men så hade han också sina fyratusen om året för den, medan den lilla tillhandaflickan fick tacka vackert för sitt »fria vivoir».
Betjänten förde in gästerna genom en förstuga med välvt, massivt stentak i 1500-talsstil in i ett gästrum med 1700-talsspeglar och värmeledning.
Där pälsade de av sig och Hedvig kröp som en fjäril ur puppan i en riktigt snygg, brun sidenklädning, från vilken Märit efter lång övertalning fått sprätta bort en jättestor rosett och en ljusblå pärlfrans. Märit var även upphov till koaffyren, som på ett underbart sätt förändrade Hedvigs milda fysionomi. Över de skygga, bruna ögonen lågo ett par lockar, som hennes kammarjungfru lyckats leta fram under de åtstramade striporna, och från den böjda hjässan stack en hårknut ut, så trotsig, att den utmanade vem det vara månde. Med en djupt olycklig min balanserade Hedvig detta Babelstorn på sitt förkrossade huvud.
– Skall jag ta handskarna, tycker du, viskade hon till Märit och visade fram ett par smörgula sådana.