»Vad vill du, gamle?» sporde han, »trycker någon sorg ditt hjärta, och vill du lätta det med att berätta din nöd, så är jag redo att höra och hjälpa, så vitt jag kan.»
Mannens häftiga snyftningar snarare till- än avtogo vid Olofs tilltal, men småningom upphörde de och han kastade under den toviga luggen sin blick på Christina. Så kärleksvarm, som denna blick, var knappast Olofs, när han erhöll visshet om, att hans kärlek var besvarad.
»Nej, nej,» utbrast mannen, »jag är en arm syndare, knappt värdig att träda så långt fram i Herrans helgedom. Gud förlåte mig mina synder, men jag kunde ej hejda mina steg, de drogos hitåt emot min vilja.»
»Söker du Herrans nåd, gamle man, så skall du visserligen icke söka förgäves. Han vill ingen syndares död ... Kommen till mig I alle som ären betungade, säger Han, och jag vill taga eder börda uppå mig.»
»Ack, ack, mäster Olof,» suckade mannen, »vad haver jag att komma med. Gods och guld haver jag icke och mitt hjärta hänger fast vid denna syndiga värld. De skola bedja för mig, gråbröderna därborta, det vet jag, och var gång jag hör dem sjunga i sitt guldprydda kor, så skrattar jag. Hahaha, de leva kräseliga, allt medan de sjunga för min själ, och jag svälter till döds ... Där ute predika de om frihet och allas jämlikhet och att de rika skola dela med sig och att inga fattiga skola finnas ... Hahaha, min ande kan icke fatta varken det ena eller det andra.»
Liksom om han sagt för mycket, tvärtystnade han. Hans ögon återfingo sin uttryckslöshet, och det halvfåniga leendet visade sig åter omkring hans mun. Han reste sig upp och ville draga sig tillbaka. Men Olof lade sin hand på hans skuldra.
»Förstår jag dig rätt, så äro dina vägar de samma som deras, vilka denna dag oskärade Herrans tempel, och då skall du följa mig ... Jag vill nu begiva mig ut till dem, och du skall höra mina ord, och sedan vill jag tala med dig. Tro mig, ingen har fallit så djupt, att han icke förmår med Guds hjälp resa sig.»
»Vart viljen I begiva eder hän?» sporde mannen.
»Till Melchior Rink!» svarade Olof.
»Till Melchior!» stammade mannen. »Och var menen I eder träffa honom?»