»Vilket brott haven I då kommit på spåren?» sporde ärkebiskop Johan.
»Giftermål emellan en vigd präst och en jungfru, som är bestämd till nunna!»
»Giftermål!» utropade alla de närvarande med en mun.
»Som jag säger,» fortsatte priorn, »jungfru Christina Pedersdotter, hon, som skall beröva kyrkan det rika arvet efter Ingewald Torstensson, om det icke genom kloka åtgärder förekommes, hon, som enligt sin avlidne frändes yttersta vilja är bestämd att taga doket i Vadstena, hon står i begrepp att äkta kättaren, som nu väntar på företräde.»
»Är det visst, vad I sägen, prior Robert,» tog biskop Peder till orda, »så menar jag, att kyrkan lätt skall frälsa sin egendom. Så grovt brott, som det I nu omtalen, skall mer än något annat besegla Ingewalds testamente ...»
»Sägen det icke!» återtog priorn, »allt beror på vår nådige herre, konungen.»
»Så uppenbart brott mot Guds och kyrkans lag skall konungen dock aldrig tillåta!»
»Det trodde väl ock varje man, innan han kom upp i edert eget domkapital, vördige fader biskop Peder, nu förlidet år på hösten, och förklarade eder och eder domprost avsatte, eder från Västerås biskopsstol och eder domprost från ärkebiskopsstolen. Den hand, som på det sättet vågar slå omkring bland kyrkans fäder, han lärer väl icke höja svärdet till kyrkans försvar. Mig synes det därför vara en viss och otvivelaktig sak, att icke skall vår nådige herre, konung Gustaf, låta Ingewalds gods komma till klostret därför, att Ingewalds arvinge gift sig med en präst. Förmäla icke ryktena därutifrån, att mången lutherisk eller, för att tala med vördig fader biskop Hans, mången luciferisk präst redan trätt i äktenskap.»
På ingen tycktes den meddelade underrättelsen utöva ett djupare intryck, än på den gamle stallmästaren. Han gjorde upprepade gånger korstecknet och skakade bekymmersamt sitt grå huvud.
»Heliga Guds moder!» utbrast han, när priorn slutat, »vilka hädelser, vilket gudsförnekande få mina gamla öron icke höra! Nej, aldrig, aldrig skall detta ske! ... Innan året är ute, skall Ingewalds fränka, jungfru Christina, hava tagit doket och blivit invigd till nunna av min nådige herres, biskop Hans’ egna händer! Heliga Guds moder, vad denna världen är full av argan list!»