Bland herrarne bakom konungen såg man även kanslärns höga gestalt i sin enkla dräkt med flöjelskalotten på de gråa lockarna. Hans blick fästade sig genast på skrivaren, vilken ännu stod mellan de biskopliga svennerne som en anklagad inför sin domare, och blixtsnabbt flög kanslärns öga från skrivaren till den bleke priorn och biskopen. Han anade genast sammanhanget, men trodde i första ögonblicket att hans plan misslyckats, och detta hade kunnat förleda honom att i förtid yppa sig, om icke hans skrivare insett vikten av att i tid låta sin herre, så vitt för ögonblicket möjligt var, få kännedom om rätta förhållandet.
Medan konungen hälsade biskopen, och hans omgivning drog sig till denna del av salen, närmade sig därför skrivaren hastigt kanslärn och viskade i hans öra:
»Allt är lyckligen utfört!»
Kanslärn nickade omärkligt, och allt skulle hava gått sin gilla gång, om icke konungen, i det han vände sig om, fått syn så väl på svartebrodern som på skrivaren.
»Vad skall detta betyda,» sade han och såg förvånad på biskopen, »är det icke en av skrivarne hos vår kanslär, och han står inför eder i en ställning, biskop Hans, som om I haden anställt förhör med honom?»
»Det haver jag ock gjort, eders nåde!» genmälte biskopen lugn och oförfärad.
Konungens ögon började flamma, och han ryckte häftigt i den gyllene kedjan, som hängde kring hans hals. Men innan något vidare hann yttras, trädde skrivaren fram och sade med en vördnadsfull bugning:
»Det är helt och hållet ett missförstånd, eders nåde, som genom hans nåde biskopens förhör blivit upplyst och rättat. Jag red min herres ärenden, men blev misstänkt och gripen av dominikanerpriorn där, vilken förde mig hit.»
Konungen sporde ytterligare om alla omständigheter, men skrivaren redogjorde för dem på ett så till vida tillfredsställande sätt, att konungen ansåg sig icke vidare behöva spörja i det ärendet. Under tiden hade kanslärn närmat sig priorn, så att han stod alldeles invid honom, och medan konungens och de övrigas uppmärksamhet var fästad på skrivaren, viskade han i priorns öra.
»I ären genomskådad, prior Robert ... tagen eder till vara, ett ord av mig och I kommen icke härifrån med friheten!»