»Gud skall det, vördige fader!» tillade konungen, icke utan att i sin ordning känna sig gripen av beundran för denne gubbe.
En dörr i panelen öppnades häftigt, och ynglingen, som biskopen kallat sin örtagårdsmästare, kom instörtande, hållande i sin hand ett nedtrampat liljestånd.
»Se, se, fader,» ropade han, knappast förmående kväva de frambrytande tårarne, »se, konungens häst har söndertrampat din fagraste lilja!»
Biskopen klappade småleende ynglingen på huvudet, och även konungen kände sig gripen av ynglingens sorg. Liljan gälde för den unge lika mycket som kyrkan för biskopen. Det var en vacker grupp att skåda, den varme, förhoppningsfulle ynglingen och den gamle, själsstarke mannen, båda lutande sig över den brutna liljan. Blomman innehöll en lärdom och en mening både till den ene och den andre: livets skönaste blomma, allt vad ynglingen hoppas härligt och stort, allt vad den gamle minnes sådant, allt vad livet lovar och vad det givit, kan krossas och förgås under den mäktigares hand, om det icke spirat upp och vunnit sin näring ur sanningens oförgängliga grund.
Konungen gick milt leende fram emot ynglingen, i vilken han igenkände sin käre Johan Thuressons broder.
»Din lilja, gosse, kan jag icke giva dig åter,» sade han, »men när tider blir, kan jag måhända giva dig en annan och bättre i stället. Dock påminnes jag genom min otålige häst,» fortsatte han och vände sig till biskopen, »att det är tid för mig att bryta upp. Farväl, biskop Hans, jag drager till Vadstena, och jag väntar att snart få se eder där bland de övriga herrarne!»
Biskopen bugade sig stillatigande, och konungen med herr Johan lämnade rummet. Kort därpå hörde man det dämpade ljudet av hästhovarne, när de redo över vindbron. Den unge Jakob Thuresson hade ock lämnat rummet.
Men den brutna liljan låg kvar på golvet vid biskopens fötter, och biskopen stod framlutad och kunde icke slita blicken ifrån henne.
»Mycket,» sade han slutligen, och en suck pressades fram över hans läppar, »mycket lärer förtrampas av konung Gustafs häst, innan han hunnit sitt mål! Men Guds och kyrkans lag ... den bliver dig dock för hög!»