LINTUINEN, Et Björns heders-namn, för dess snabbhets skull. Ohtoseni
Lintuseni, Kaunoiseni Kultaiseni.
LINTU-KOTOLAINEN, Et slags små Dvärgar i Turian maa, som troddes föra strid med tranor, och kunde et par af dem ligga på en tunn botn. Et gammalt rykte och tradition är ibland Finnarne, at sådane små menniskjor existerat, hvilka krigat med tranor, och af dem blifvit öfvervundne. Finnarnes imaginerte Lille-pytter, och Svenskarnes Andwar, en dvärg, fången i en gäddas liknelse, som gaf til at lösa sig en otrolig skatt, hvarpå den ohyggeliga ormen Fafnis låg, som blef dräpen af Sigurd Fafnis baneman.
LOAUS eller LAUS, En Skogsmagt för Renar och Elgar, som anropades vid
Ren-jagten — Se dess hutru, Pohjan Eukko, Loweatar eller Laheatar.
Loaus, Pohjolan Isäntä
Anna mulle aika lintu
näistä puista puhtaista,
Warwuista walanteista;
Siitä mä sitten hywää kiitän,
Siitä kuuluwa kumarraan,
Kuins sas annat aika linnun,
Kotosixi tuomisixi — — —
Loaus Nordens Husbonde,
Gif mig et fullkomligt Rodjur
Af dessa mina rena trän,
Släta (qvistlösa) giller stickor,
Därföre skal jag sedan tacka den goda,
Buga mig för (hedra) den beryktade.
När du nu ger en dugtig Elg,
Til hemkomst gåfvor, at fägna hem-folket med.
LOUHI, Pohjolas Hustru, den kalla nordens maka, eller Louhiatar, Qvinnor eller Nympher, som rådde öfver Nordanfjäll, och bodde i yttersta Nordens Skogar. Se Hongas.
Louhi skulle svalka med Nordan, at ingen hetta eller inflammation kom i öpna sår.
Louhi Pohjolan Emäntä,
Wetyöön wetinen lumme,
Kahden puolen kämmentäni
Tulen tuiki polttamata,
Walkian warastamata.
LOUHIATAR el. LOWEHETAR, beskrifves som en arg trollkona; förordsakade många plågor, såsom tandvärk, styng. Risen m.m. Hennes Character är:
Portto Pohjolan Emäntä,
Lowehetar wanha waimo.
Selin tuulehen makasi.
Persehin pahaan sähän,
Toki tuli tiinehexi,
Ahawa kohullisexi;
Tuota tyyny, Tuosta täyty,
Tuosta paxuxi panihin,
Lihawaxi lijtettyi — — —
Teki poikoa yhexän,
Yhestä wattan wäestä — — —