Tänk, hvad han skulle bli glad!
Hon skulle vara försiktig, hade doktorn sagt, i synnerhet i början. Sakta gick hon tillbaka igen, hon var trött och behöfde hvila. Handen, darrade, hon kunde knappt hålla i boken, uti hvilken hon ville läsa en tacksägelsepsalm.
Men efter ett ögonblicks hvila gick det, och nu kunde hon läsa. Hennes hjärta förstod hvarje tanke i psalmen, dess rytm ljöd som musik för hennes öron, och i en stilla, entonig melodi i mild dur sjöng hon sin julsång med sakta röst, darrande af nyväckt hopp och lifslust.
Så somnade hon.
När Olli och Jussi kommo hem, sågo de på modern, hon låg så lugnt och sof… Jussi förundrade sig öfver att hon såg så glad och rask ut.
»Vi få snart opp mor», sade Jussi, »just lagom till nya året, då Lisa kommer och hälsar på.»
Om en stund kom pigan, hon hade varit på bal och skulle hem och se att korna fingo sitt.
Hon gjorde i ordning mjölröran, gick ut och kom in igen.
Då stod Lasse i stugan, varm och röd, rocken hade han hängt på en spik och stod framför spegeln och sträckte på sig, det roade honom att se, hur den hvita skjortan sken i lampljuset och stack af mot hans rödflammiga ansikte.
»Sofver hon?» frågade pigan.