Sä Jesu Christe! kutsuit mun
Ehtoolliselles käymään.
Nyt olet mun, mä olen sun,
On tuntoik turvaa täynnään.
En nyt taas puutu mitänä,
En muuta kaipaa ikänä,
Kuin armoo Jumalalta.
Suo sinussa vaan kestäisin
Palvellen sua aina,
Ett' autuutta niin tähtäisin,
Sen tunto mieleen paina.
Kuin tuonen tauti ahdistaa,
Tain einehen suo vahvistaa,
Ja rauhaas sielun mennä.
Helenii Suom. Virsi-Kirja N:o 161.
Sun, Jesu! kiitos ijäinen
On armo lahjoistasi.
Suo muistoxes, o ylhäinen!
Tääll' käytän tahdostasi.
Siis terve annas ystävä!
Etts kanssas tahdot yhdistä,
Niin riemu rindan täyttä.
Sä Jesu! ehtoolliselles
Mun kutsuit täällä käymään.
Nyt olet mun, ja omaxes
Mun annan turvaa täynään.
Ei puutu muld' nyt mitänä,
Eng' muuta kaipaa ikänä;
Sull', Jesu! kiitos olkoon.
Suo pysyä mun Sinusa,
Ja palvell' uskos' vahvas';
Myös pysy Jesu! minusa,
Ja anna armo lahjas;
Kuin tuonen tauti ahdistaa,
Tain ruan voimall' vahvista,
Tääld' rauhaas riendäisäni.
En svår beskyllning har man både i tal och tryck hört upprepas emot Uusia Virsiä, nämligen bristen på andlighet och verklig christendom. Väl ihogkommande det gamla: ne sutor ultra crepidam, vågar ref. lika litet instämma i detta klander, som motsäga det. Såsom öfverdrift på klandrets sida är utan tvifvel det påståendet, att icke en enda af dess 752 psalmer skulle hvad innehållet beträffar bestå inför kritikens domstol. Emedlertid är det beklagligt, att likgiltigheten för den nya psalmboken varit så stor, att den ej blifvit bemött med en enda utförlig kritik, ty hvad Tidningarne i andeliga ämnen och Mehiläinen i den vägen framte är högst knapphändigt. Ett sådant förhållande måste alltid blifva oförklarligt, om ej Es. 56: 10, 11, 12 kunde lemna någon förklaring deröfver. Kan hända är dock den ringa theoretiska kännedomen om Finska språket, och den ännu mindre om allslags metrik orsaken dertill att äfven män, som eljest kunnat hafva lust och varit qvalificerade dertill, ej vågat angripa verket.
Skulle helst tionde delen af de psalmer, som i Uusia Wirsiä finnas, vara antaglig, så borde det ej vara så alldeles omöjligt för en sakkunnig man att med tillhjelp af, hvad godt Ignatii, Roschiers och Helenii arbeten kunde lemna, åstadkomma en ny psalmbok med omkring 100 sånger. Detta antal skulle ock, om sångerna vore helst medelmåttiga, vida öfverväga den gamla psalmbokens 413 sånger, af hvilka kanske ej ens 100 äro så beskaffade, att de oftare kunde låta höra sig vid gudstjensten, åtminstone ej till annan uppbyggelse, än den en god choralmelodi i och för sig kan gifva. Det ändamålsenligaste sättet att åstadkomma en förbättrad psalmbok vore likväl att korrigera språket och metern i de gamla psalmerna och utgifva dem sålunda bearbetade med motsvarande nummerföljd, hvarvid alla psalmer, hvilka i ett eller annat afseende befunnes vara så skrala, att af dem ingenting vore att göra, saklöst kunde uteslutas och luckorna efterhand vid blifvande nya upplagor af psalmboken uppfyllas med nya. Man har bland andra gjort äfven den anmärkningen, att psalmerna i den gamla psalmboken ej följa i någon dogmatisk ordning på hvarandra, men denna anmärkning är af ingen särdeles vigt och betydelse. Genom ett register, som i systematisk ordning upptoge de befintliga psalmerna vore saken afhjelpt; dessutom torde psalmboken ej behöfva vara en dogmatisk lärobok, och ej annat än en smula löjligt kan det vara att nödvändigt vilja hafva en psalm tillhands vid alla tillfällen, vid resors företagande och fulländande, vid höslag, såning, plöjning och uppskärning, vid åska, hagel, under regn, blåst, torka och vackert väder, vid barnvaggning m.m. Ingen må missförstå oss som skulle vi med detta yttrande vilja ogilla ett christligt sinnelag och religiösa tankar vid alla sådana tillfällen, tvärtom tro vi oss kunna värdera dem lika med andra, men tro derjemte, att om de äro af äkta skrot och kom, de vid sådana och många andra tillfällen kunna hjelpa sig utan att just behöfva yttra sig med sång. Vill man nödvändigt lägga orden i munnen på den enfaldigare, som ej eljest kan umgås med Gud, så hvarföre kan det då ej lämpligare ske genom korta böner eller bibelspråk?
Med anledning af det nyss nämnda förslaget till en nödtorftig förbättring af den gamla Finska psalmboken må det tilläggas, att i Lifland den Dorpat-estniska psalmboken blifvit vid hvarje ny upplaga förbättrad ungefär på enahanda sätt. Annan mening kan man ju ej få af Jürgensons ord i Verhandl. der gel. Estn. Gesellsch. zu Dorpat, der han i 1:sta Bandets 3:dje häfte säger: "Das im J. 1685 zuerst erschienene dörpt-ehstnische Gesangbuch hat bis jetzt 10 sehr veränderte Auflagen erlitten". Äfven för ej många år tillbaka utarbetade tvänne värdiga kyrkans tjenare, prosten J.Fr. Heller och pastor C.G.G. Masing ett nytt förslag till en förbättrad psalmbok, hvilket med alla sina så formella som materiella företräden dock icke blef antaget af Konsistorium i Riga, såsom den sednare nämnde för ref., hufvudsakligast af den orsak, att detsamma efter Konsistorii tanke afvek för mycket från den gamla psalmboken. För det närvarande äro tvänne andra män, pastorerne Meyer och Christiani, sysselsatta med förbättrandet af den sista psalmboks editionen. "Es soll dieses alte Buch — skrifver i ett privat bref den förutnämnde derom — dem Inhalte nach ganz erhalten werden, und nur die Sprache soll mit aller Pietät gebessert werden, wo total falsche und unverständliche Formen vorkommen."
Just en dylik åtgärd hade för länge sedan för den finska psalmboken varit af behofvet högeligen påkallad, dock med den afvikelse, som redan ofvanföre blifvit omnämnd, att de psalmer, hvilka ej egnade sig till omarbetning (Psalmbokskommitteen har ju funnit en del vara sådana) skulle helt och hållet uteslutas och luckorna efterhand vid nya editioner uppfyllas med goda psalmer. Psalmboks-kommitteen skall hafva funnit, att psalmer i synnerhet fattas om Guds egenskaper, döpelsen, barnauppfostran, trons frukter, ett med Guds välbehag förnöjsamt sinnelag, redlighet i uppfyllande af sitt kall och i allmänna sammanlefnaden, äfvensom sådana, som kunde användas vid sjukas kommunicerande, vid början och slutet af skriftskolan, vid prestval och vid presters inställande i församlingen, emot dryckenskap och skörlefnad och vid några andra särskilta tillfälligheter (se Turun Wiikko sanomat 1822 N:o 28).[40] Vore det nu så alldeles nödvändigt att vid alla sådana tillfällen hafva säregna psalmer mer än af dem redan i Uusia Wirsiä och annorstädes finnas, så kunde de, efter det sådana fås, blifva införda under de toma numrorna eller i ett anhang i slutet af boken.