Det nu föreslagna sättet vore en jemt fortgående förbättring af psalmboken och utan allt tvifvel bättre, än att låta psalmboken i sekler vara sådan hon är, och sedan i hast vilja eller nödgas omarbeta allt, hvilket här likaså litet låter göra sig utan förargelse och mångfalldiga andra olägenheter, som om i en stat inga förbättringar gjordes med tiden, utan allt finge hvila vid det gamla skicket, tills det slutligen blefve alldeles obrukbart och måste i hast helt och hållet omskapas.
Sedan nu Finska språket i sednare tider blifvit bättre undersökt i gramatikaliskt hänseende och tillochmed dess metriska lagar tillvunnit sig någon uppmärksamhet, så långt man ock ännu är från något slutresultat, torde det i framtiden ej blifva så ytterst svårt om dugliga psalmförfattare, öfversättare och bearbetare, som det hittills varit, då de flesta famlat i mörkret eller ock arbetat i det sparsamma och af svenskan fördunklade ljus, deras egen orts dialekt kunnat lemna dem. Hvad de uppmuntrande premierna beträffar, som Psalmboks-kommitteen genom välmenande bidrag af några bland dess ledamöter i början af dess verksamhet var i tillfälle att anslå för psalmbearbetningar, så, om ock arbetaren här som annorstädes är sin lön värd, skulle dock en hvar hellre se, att denna lön bestode i något annat, än några lumpna rublar eller riksdalrar. Tillfälle till mera passande uppmuntran har icke heller förut saknats och saknas för det närvarande ännu mindre, då, till följe af en Allernåd. Förordning, vid lediga pastoraters besättande afseende kommer att fästas äfven på skickligheten i Finska språket. Troligen skulle Konsistorium ej annat kunna än vitsorda en sådan skicklighet hos en duglig psalmograf, hvilken uppmuntran åter skulle hafva till påföljd, att flera skickliga psalmografer kunde uppstå, hvilket också ganska väl behöfdes, om eljest den Finska kyrkan någonsin skall kunna motse en ny, efter tidens och språkets kraf omarbetad psalmbok.
Till deras tjenst, hvilka kunde finna hos sig någon kallelse, att såsom psalmförfattare gagna den Finska kyrkan, må det vara tillåtit att här (efter den ofvannämnde Knapp) anföra en god psalms väsendtliga egenskaper.
a) En god Evangelisk psalm måste vara genomträngd af skriftens anda och sanning enligt en icke tillkonstlad uttydning.
b) Den måste noga öfverensstämma med Kyrkans allmänna bekännelse i alla fundamental artiklar, och undvika sådana åsigter, som tillhöra endast enskilta partier och sekter, och hvilka ej finna medhåll hos en grundlig, harmonisk skrifttolkning.
c) I trospsalmer bör den evangeliska Kyrkans i bibeln begrundade tro fullständigt framhållas i en efter möjligheten allmän och mångsidig tillämpning på lifvet och en Christens hopp.
d) I psalmer, hvilka afhandla kärleken till Gud, Guds lof (Lofsånger), i tacksägelse sånger och andra af det slaget bör den christliga känslan uttrycka sig i dess sanna, okonstlade och allmänt giltiga djup och innerlighet.
e) De psalmer åter hvilka hafva att skaffa med en Christens lefnadspligter och särskilta förhållanden i lifvet, måste göra det så, att pligterna finnas vara grundade på den evangeliska tron, och att lefnadsförhållanden betraktas öfverensstämmande med Jesu Christi och hans Apostlars rena lära.
f) Psalmer, hvilka hafva en Christens tröst och hopp till föremål, böra ej ösa ur någon annan, än den lefvande trons källa.
g) I det den äkta evangeliska psalmen bör tala Skriftens och Kyrkans enkla språk, bör den lika sorgfälligt undvika den högre (profana) poesiens svängningar och flygter[41] som den bör hålla sig aflägsen från all sentimentalitet och torr predikoton. Språket får väl ej sakna ett poetiskt element, men bör derjemte vara populärt, enkelt och lättfattligt.