Jägaren afbrytande talet:
Finns väl någon, som emottar,
Någon, som oss nu välkomnar,
När från skogens hem vi anländt,
Kommit från Tapios gårdar?
Den ene af emottagarne:
Finns nog män, som eder motta,
Karlar, som välkomna eder,
När från skogens hem J länden,
Kommen från Tapios gårdar.
Länge var vårt dricka färdigt,
Kornöl brygdt för eder ankomst,
Och för gästen, som nu kommer,
Som man hvarje dag har väntat
Jägaren:
Hvart får fremlingen nu föras,
Ledas in den gyllne gästen,
Ifrån dessa trånga gårdar,
Dessa alltför smala gångar?
Emottagaren visande ingången till stugan:
Dit må fremlingen nu föras,
Ledas in den gyllne gästen,
I ett bo af tallträd timradt,
I ett hus, som bygts af furu:
I ett rum med upphöjd takås,
Under takets vackra fogning.
JÄgaren fattande i björnen och jemte honom närmande sig stugan:
Du bredpanna, du min enda,
Du min vackra honungstasse!
Allt ännu du måste färdas,
Vandra nu ett stycke åter.
Gif, mitt gull, dig nu på färden,
Vandra, vackra silfver framåt,
Stig utöfver gyllne backen,
Vandra långsmed silfverspången,
I ett bo af tallar timradt,
I ett hus af furu uppfördt,
Med sin takås högt från golfvet,
Under takets vackra fogning.