Sen nu efter stackars qvinnor!
Att er boskap ej må skrämmas,
Unga hjorden ej förskräckas,
All värdinnans lagård skadas,
För bredpannan, när han nalkas,
Vid skäggtrynets stolta ankomst,
Vid plattnosens kända vandring.
Gossar! gifven rum i farstun;
Stån ej flickor så vid dörren,
När i stugan karlen stiger,
Träder in den store mannen.
Tilltalande björnen:
Bry dig ej om våra flickor,
Frukta icke våra qvinnor,
Räds ej för de mössbetäckta,
För hasstrumporna på golfvet.
Allt, hvad qvinna är i stugan,
Må sig för vår åsyn gömma,
När i stugan karlen tränger,
Stiger in den stolte mannen.
Inträdande i stugan:
Hell nu afven här i stugan,
Här i huset, byggdt af tallar,
Och af stora furor timradt;
Under denna höga takås,
Under takets vackra fogning.
Hvart skall nu mitt gull jag fora,
Hvart min lilla fågel ställa?
Emottagaren visande en plats på golfvet vid långbänksändan.
(Till björnen):
Hell dig, som nu till oss kommit,
Hell dig skogens honungstasse!
Som vårt lilla bo besökte,
Kom uti vår trånga boning.
Till jägaren:
Dit må nu ditt gull du föra,
Ställa der din lilla fågel,
Invid stora furubordet,
Nära intill långbänksändan.