Dottern Anni, hemmets enda,
Bar då vatten till sin broder:
"Se, här har du vatten, broder".
Men den hårda brodern talte:
Far du hän, du strandens sköka!" etc.
Dottern Anni, hemmets enda,
Bar till broder-hustrun vatten:
"Tag du, broder-hustru, vatten!"
Och så talte broder-hustrun:
"Länge nog jag längtat hafver,
Önskat genom all min lifstid,
Att jag en gång finge dricka,
Vatten, som svär-systern burit".[8]
Dottern Anni, hemmets enda,
Gick nu i sitt loft på gården,
Gret en dag och gret en annan,
Men på tredje dagen dog hon.
Fadren då till loftet kommer:
"O stig upp, min enda dotter!
Far ej bort så ung ifrån mig,
Dö ej bort så ung och vacker!"
Dottern Anni, hemmets enda,
Öppnade sin mun och svarte:
"Bryr mig icke om att stiga;
Snabb du var att mig beskylla,
Allt för hårda ord du gaf mig".
Modren då till loftet kommer:
"O stig upp, min enda dotter!" etc.
Dottern Anni, hemmets enda,
Öppnade sin mun och svarte:
"Bryr mig icke om att stiga"; etc.
Brodern då till loftet kommer:
"O stig upp, min enda syster!" etc.