Men länge lefs dock ej såhär,
Tron mig, ej många dagar;
Om ej ungkarlarne man der
På friarfärder lagar.
Snart nog från detta ställe hem
Sig gubbarne begifva;
Blott tunga hufven följa dem,
Och hvad skall sedan blifva?
"Bestyr dock", menar han sen, "bröllopp åt gossarne, så snart de fylla fem år uppå tio, om de än synas smalvuxna, och man skall ej sakna gästabud och drycker", säkert för att åter reda de tunga hufvena. Efter att i en följd af verser hafva uppmanat gossarne att icke låta flickorna, "hvilka sucka der för deras skull", vänta för länge o.s.v. afbryter han hastigt gången af visan, som det synes af begär att läska sig, och sjunger följande strofer: Kyll' sanoisin viel sanoja, Jotk' toinen toistans vastaa, Eik' olis suinkaan vanhoja, Jos noita kuulla lystää.
Vaan ellei ensin eholle
Nyt panna paloviinaa,
Niin minä sanon miehille
Olkoonpa se nyt sinään.
Tämäpä onki kulkullen
Kuin rattahille ihra.
Nyt laulu lankee nuotillen
Eik' yhtään kaipaa kirjaa.
På Svenska, vers för vers, lyda dessa strofer nästan så:
Än har jag många ord ändå,
Och kunde rimslut samla;
Och ville någon höra på,
De vore icke gamla.
Men om man icke nu förut
Vill ställa bränvin för mig,
Så säger jag åt folket: slut!
Och mer besvär ej gör mig.
Se, det var för min strupe det,
Som för ett kärrhjul ister,
Nu falla sångens takter rätt,
Och skrifven bok ej brister.
Till sitt sinnelag är Korrhoinen saktmodig och stilla. Hans gamla moder, hvilken först för omkring ett år sedan aflidit, men vid mitt besök uppå Songarinsaari ännu lefde, och då tycktes vara något smickrad af de loford jag gaf sonens förmåga, fällde ett yttrande om honom, som jag här vill meddela: "nog är han ett godt barn" sade hon, "så gammal jag nu är, då jag redan gått öfver åttatio år, har jag aldrig ännu fått ett ondt ord af honom". Men, fortfor hon, jag har äfven bekymmer för hans skull, när han aldrig kan vänja sig ifrån att älska bränvinet. Märkvärdig är i afseende härpå hans egen sjelfbekännelse i en runa, den han sjungit öfver bränvin. För utrymmets skull må blott en del af densamma gifvas här, och denna i öfversättning, utan bifogande af den Finska texten: