Men för att icke längre uppehålla läsaren med dessa ordspråksfunderingar, vill jag här med ens afbryta dem och i det följande orda något om en annan vigtig del af den Finska litteraturen — Folkgåtorna.

Sedan Christfrid Ganander år 1783 utgaf sina Suomalaiset Arvoituxet Wastausten kansa, d.ä. Finska Gåtor med svaren, äro 58 år förlidna. Så vidt vi känna, har Gananders samling ej fått någon ny upplaga, ännu mindre har någon annan samling af gåtor blifvit sedermera utgifven, om man undantager hvad i Mehiläinen, årgg. 1836 och 1837 i slutet af hvarje häfte förekommer, och i Sanan-saattaja Wiipurista årg. 1836, N:o 14, 15, 16, 21, 25, hvarest gåtor finnas till ett antal af 102. Detta talar icke för något synnerligt värde, som de Finska folkgåtorna skulle hafva, men betraktar man å andra sidan deras stora allmännelighet, ungdomens trägna sysselsättning med gåtors upplösande, deras egen inrättning, m.m., så kan man visst icke anse dem hafva förtjent ett sådant litterärt förakt. Hvad mathematiken är uti de lärda skolorna, det äro gåtorna uti folkets hemskola. Begge inöfva de förståndet att ifrån bekanta förhållanden leda sig till obekanta. Det synes nästan såsom vore gåtorna ett oumbärligt medel till en sådan förståndsöfning hos barnen, hvarföre de äfven i större eller mindre mängd förekomma troligen hos alla folk. Hvilken vigt Finnarne lade på denna öfning framlyser äfven af den ännu vanliga bestraffningen för den, som visade sig mindre skicklig i gåtors upplösande. Bestraffningen var ej beräknad på åstadkommande af någon kroppslig smärta, såsom riset i de lärda skolorna, utan, såsom felet ansågs ligga uti själsförmögenheterna, lämpades äfven straffet omedelbart på själen, utan tvifvel efter en rättvisare grundsats, än den som vanligen i skolor följes, efter hvilken kroppen får plikta för själens försummelse. Hela straffet gick ut på att framkalla blygsel hos den felande. Lemnade den, till hvilken gåtorna framställdes, ett visst antal af dem oupplösta, så förvisades han till Hymylä (eller Hymälä), en diktad ort, der man vore utsatt för åtlöje, och hvilken på Svenska kunde återgifvas med Löjets hemvist. Det vanligaste är, att man vid tredje gåtan, som ej kan upplösas, får företaga sig nämnde färd till Hymylä. Somliga göra dock strax i början det förbehåll att ej förvisas till Hymylä med mindre än sex ogissade gåtor, sägande bestämdt: kolmelta arvoitukselta mina en lähe Hymylään, d.ä. för tre gåtor begifver jag mig ej åstad till Hymylä. Huru också aftalet må träffas, så börjar nu en att framlägga gåtor till en annan af sällskapet och denne att gissa. Ofta händer att han ej gissar alldeles rätt, men uttyder dock gåtan på något annat sätt, som ej saknar all rimlighet för sig. Då uppstår en hårdnackad tvist om gåtan, antingen den skall räknas till de gissade eller ogissade. Mycken advokatyr plägar då ej heller saknas och saken hemställes ofta till goda mäns afgörande. Många gåtor äro också så obestämda, att de på flere än ett sätt kunna uttydas, t.ex. tvenne fartyg uppå hafvet, få ej fast hvarandra, hvilken af några uttydes på sol och måne, af andra på en vattuså med sina tvänne uppstående öron; likaså: fadren ofödd, sönerna segla, hvilken plägar uttydas på eld och gnistor (eller rök) eller på en höstack, som håller på att göras, och på höstrån; likaså: vandrar fram och åter, fortfar så sin hela dag, hvilket kan sägas om en, som plöjer, men ock om perpendickeln i ett väggur. Har nu en fastnat på så många gåtor, att blott en för det bestämda antalet saknas, sä hviskas det redan om honom: Jo sillä on silmät Hymylään päin, d.ä. hans ögon vända sig redan åt Hymylä, och när antalet blifver fullt, börjar den, som framställt gåtorna med förvisningen sägande:

Hyi, hyi[19] Hymylään! (1:sta gåtan repeteras)
et sitäkään tiennyt.

Hyi, hyi Hymylään! (2:dra gåtan repeteras)
et sitäkään tiennyt.

Hyi, hyi Hymylään! (3:dje gåtan)
et sitäkään tiennyt.

Dessa hyi, hyi o.s.v. lyda i öfversättning:

Fy, fy, till Hymylä! du visste då ej det engång.

Han utspökas nu på det löjligaste af den, som framställt gåtorna, hvarefter han företager den obehagliga färden. Derpå berättas, huru han blifver emottagen och undfägnad i Hymylä, allt på följande sätt:

Hymyläs hundar skälla ifrigt;
"Springen barn på gården,
För att se hvad hunden skäller,
Hvad långörat gläfsar!"

"Lätt man ser hvad hunden skäller,
Hvad långörat gläfsar:
Der ju kommer trasig tölper
Smutsbelagd är hela kroppen,
Kläderna af gyttja stela,
Med orenlighet besmorda.
Har till häst en råtta,
Och en katt till körsven,
Söndrig slef till släda,
Hundsvans till sin piske.
Åker nu vid gyttjeträsket,
Kommer upp till gärdseltåget,
Har nu hunnit bak på porten,
Kör nu upp på gården, Stiger upp för trappan,
Är nu ren i farstun."