"Tuost' on siemenen sikiö,
Alku onnen ainiaisen,
Tuosta kyntö, tuosta kylvö,
Tuosta kasvo kaikenlainen,
Tuosta kuu kumottamahan,
Armas päivä paistamahan,
Suomen suurille tiloille,
Suomen maille mantereille".
d.v.s.
Deraf kan ett frö dock uppgro
Till en ständig välfärds början,
Till en sådd på plöjda tegar,
Och till alltslags vext och gröda;
Genom den skall månen lysa,
Blida solens strålar skina
Öfver stora Suomi-landet,
Öfver Suomis sköna nejder.
Louhi, som ännu var ett åsyna vittne till denna Wäinämöinens glädje, lofvade draga försorg derom, att den ej skulle blifva långvarig. Hon hotade skicka hagel och frost öfver hans grödor, låta björnen fälla hans boskap och sjukdomar döda folket. Wäinämöinen bemötte genast denna hotelse, i det han sade:
"Jumalall' on ilman viitta,
Luojalla avaimet onnen,
Ei katehen kainalossa,
Vihan suovan sormen päässä".
d.ä.
Gud beherrskar väderleken,
Skaparn vårdar Ödets nycklar;
Afundsmannens arm dem icke
Bär, ej oväns fingerspetsar.
Derjemte talade han några andra kraftord, hvarefter Pohjola-värdinnan fann för godt att aflägsna sig med den förödmjukande känslan, att det nu var slut med hennes förra makt och anseende. Af hela Sampo fick hon ej mer an locket tillbaka till Pohjola, hvarföre derstädes sedan ej finnes annat an armod och fattigdom. Wäinämöinen rodde hem och hopsamlade de bitar af Sampo, han fann vid stranden, för att låta dem vexa och frodas till "kornöl och rågbröd"; hvarvid han bad till Skaparen, sägande:
"Anna' luoja, suo' Jumala,
Anna onni ollaksemme,
Hyvin ain' elä'äksemme,
Kunnialla kuollaksemme,
Suloisessa Suomenmaassa,
Kaunihissa Karjalassa"!
d.v.s.