Derför må vi flickor sjunga,
Dansa vackert våra danser,
Snart vi så till brudar växa,
Höjas upp till höga brudar.
Som gåsungar, fort vi växa,
Mogna snart, som unga svanor,
Älskas sen af många karlar,
Fås utaf en enda lycklig.
Hvarför skulle vi ju sörja
Och uti vår enfald ängslas;
Icke tar man oss för landskatt, Skrifver oss för uppbörds
resten;
Kräfver ut för andra gälder;
Kopparn samlar man i landskatt,
Ekorrar man tar i uppbörd,
Qvittar gälderna med papper.
Modrens råd och eget råd.
Modren bad jag skulle vara
Hemma alla helgdagsaftnar,
Läsa först uti katkesen,
Sen den stora aftonbönen.
Så mig gamla modren råder,
Både råder och befaller,
Men mitt eget sinne råder,
Både råder och befaller,
Gå i byn, som andra flickor,
Leka, glädjas med de andra,
Sjunga, dansa bland de bästa;
Ensam kan jag dock ej dansa,
Och en ensam sång är sorgsen.
Modrens spådom.
Sant du sade dock, min moder,
När du mig i vaggan söfde,
Lindade din lilla dotter.
Sade att jag finge fästman,
Spådde mig en vacker fästman,
När blott femton år jag vore,
Eller helst en dag deröfver.
Femton år så nyss jag fyllde,
Lefde ock en dag deröfver,
Och jag fick mig trenne fästmän,
Trenne öfvergoda fästmän:
Sorgen gaf mig gyllne ringar,
Gråten skänkte silkesdukar,
Döden slutligen mig hemför.
Borgå Tidning 1838, n:o 61.
Torpflickan.
(Imitation.)
Ensam bär jag vatten ifrån brunnen,
Ensam malar säden, kokar ensam,
Hugger ensam veden uti skogen,
Bär den ensam hem den långa vägen;
Allt jag ensam gör, jag arma flicka,
Ensam jag om aftonen mig lägger,
Vaknar sedan ensam på mitt läger.
Vore dock det sista ensam borta,
Så det sista, som det näst derföre,
Litet brydde jag mig om de andra.
Den väntande.