Hon trädde helt nära honom och sade med sin klara stämma, hvilkens rena klockklang ringde alla hans tankar samman till gudstjänst i kärlekens tempel:
»I vet, hvilket villkor jag ställt. Kan I uppfylla det? Var det detta I ville säga mig, när I kallade mig till hemligt möte?»
»Ja,» svarade han förvirrad, »ja väl. Jag vill blotta mitt inre, mina planer och min sträfvan för eder, men gif mig först ett enda fattigt ord af ömhet! Släck min brännande törst med en enda droppe ur hoppets bägare, låt mig —»
Han ville lägga sin arm omkring henne, och hon såg kysslustan glöda på hans stora, alltför röda mun, hvilken liknade ett blödande sår i det hvita ansiktet. Hastigt stötte hon honom ifrån sig och utbrast hårdt:
»Tag eder i akt för slik vandel. Jag är icke eder trolofvade och icke heller en af dem, som nattetid tillstädjas att till höge herrars förlustelse leka frillolek. En ärbar jungfru är jag, kommen hit allenast för att höra, om I fört min talan och låtit mina önskningar nå drottningens öron.»
»Drottningen,» eftersade Arnold harmset, »med henne och hennes hof torde det härefter ej vara mycket bevändt. Hon är armare än en odalbonde, ja än den simplaste knekt, och då hon ej äger så mycket penningar, att hon kan betala sulorna på sina skor eller brödet på sitt bord, utställer hon till hofbagare och skomakare adelsbref för att med detta diplom stoppa dem munnen till, när de kräfva betalning för sitt arbete. En slinka är hon, som bedrifver ett lättsinnigt och slösande lefverne, och godt hade det varit för allt folket, om hon ej, som nu skett, tagit sin tronafsägelse tillbaka.»
»Det nämnde I ej för min fader,» sade Märta, som genom herr Christopher fått del af samtalet mellan honom och junkern.
»Nej, ty då skulle jag ock gifvit honom nyckeln till min hemligaste plan.»
»Och den nyckeln vill I allenast förtro mig,» inföll Märta, smidigt lutande sig emot honom.
»Icke heller eder — skön jungfru. Men så mycket må I veta, att jag snarliga skall bli en rik och mäktig man. Jag skall ställa mig så väl med hertig Karl Gustaf, att han aldrig förgäter mig. Hans tacksamhet skall lysa mig hela min framtidsled som en strålande stjärna —»