»Har hennes majestät låtit tillsäga, att hon ärnar sig ned här i dag?»
»Nej, eders nåde, därom ha vi intet försport.»
»Godt. Faren fort med det arbete, jag förelagt eder!»
Han nickade vänligt. Sedan han ordnat sin svarta, veckrika silkesdräkt och slätat spetskragen, begaf han sig upp för den smala vindeltrappan till gamla matsalen, på hvars tröskel han stannade med ofrivilligt rynkade ögonbryn, ty för hans allvarliga blick tedde sig det upptåg, som här förehades midt på blanka förmiddagen, ingalunda amusant.
De lärde herrarne Naudé och Meibom utförde till drottningens och hela hofvets förlustelse ett slags forntida dans, sannolikt densamma, hvarom de för någon tid sedan skrifvit en lärd afhandling. De togo sig öfvermåttan löjliga ut, men tycktes själfva okunniga om, att de gjorde sig till narrar med sina apliknande fasoner och sitt konstiga krumbuktande.
På ena sidan om drottningen stod Bourdelot, på den andra hennes f. d. hofskräddare Holm, nu adlad till Leijoncrona. De skrattade öfverljudt, och Kristina gaf dem icke efter. Bourdelot tillät sig slutligen några glåpord högt uttalade. Dessa hejdade Meibom i ett djärft hopp, och han uppfattade med ens, att medan de blott trott sig illustrera sina skrifter, hade de i själfva verket spelat den snöpliga rollen af arlekiner.
Utan ett ord rusade den storväxte tysken fram till Bourdelot, som föranstaltat uppvisningen, och smällde honom en eftertrycklig örfil på högra kinden.
»Vet I icke hut, som drifver gäck med ärlig mans lärdom,» röt han, glömsk af drottningens närvaro.
Hon reste sig emellertid blixtsnabbt och utbrast: »Slika uppträden, min käre Meibom, undanbedja vi oss för all framtid. De hafva platt intet med hofseder att beställa, och helst se vi, att I ofördröjligen drager dädan, om I ej skall stå oss röd och blek till svars för eder klumpighet.»
Som alltid tände vreden heta flammor på hennes kinder, och ögonen mörknade i hot. Hon stampade hårdt i golfvet med den klacklösa stöfveln och tillade vänd till Leijoncrona: »Drag försorg om att vi blifva den karlen kvitt snarast görligt.»