»I ären vid samma ålder,» sade Kristina eftersinnande. »Månne edert hjärta är lika galant som hans?»
»En mans hjärta, eders majestät, är som ett såll, genom hvilket pilarna löpa in och ut, till dess en dag en kula från kärlekens högkvarter skjuter det platt fördärfvadt.»
»Såå, och hvad vet I, lärde unge herre, om kvinnans hjärta?»
»Det synes mig vara som månstenen, hvilken speglar alla tårar och alla löjen, och som brister itu den stund dess kyskhet förgår.»
Drottningens alltid vidtfamnande och vandringslystna tankar drogo redan sina färde från hans ord, och i det hon red så nära honom, att deras hästar stötte hufvudena ihop, frågade hon:
»Hvad säga de utrikiske om min rikskansler? Akta de alltfort hans makt större än min?»
Magnus studsade. Detta spörsmål träffade honom helt oförberedt, ty han hade trott, att den största enighet härskade mellan Kristina och Axel Oxenstierna. Men hennes framhviskade ord tydde på en själens hetta, hvilken icke var af godo. Och gref Magnus, hvilken mera ärft moderns afvoghet än faderns vänskapsfulla sinne för den allrådande storkansleren, kände sitt hjärta slå hastigt. Mycket kunde varda af ett klokt gifvet svar, men detta finge ej töfva. Han genmälde, och tonfallet bugade sig vördnadsfullt fram till hennes öron:
»Större är ingens makt än snillets, och Nordens Pallas kan allenast en kallas, men man säger, att konsten att välja rådgifvare är för mera än att själf råda. Eders majestäts namn omgifves af den högsta ära, äfven därför att I värdigas lyssna till ringa undersåtars tal.»
De hade nu hunnit in på de ödsliga och mörka gatorna, hvilka helt plötsligt rycktes upp ur sin dvala, när det glada och rätt bullersamma sällskapet drog förbi. Vid ett och annat fönster skymtade ett blekt och förskrämdt ljus, och nattväktarens hornlykta höjdes, så att skenet skulle falla på damernas ansikten.
Vid sankt Petri nycklar, det var ju själfvaste fröken Kerstin, som red i spetsen! Och det vid denna tid! Icke kunde väl så hög person vara ute i älskogsärende, men Gud bättre såg det icke så ut. Hennes ögon lyste så klara som två stjärnor. —