På flera dagar visade sig storkanslären icke i regeringen, och ärendena drefvo lamt som skepp i vindlös sjö. Ingen af herrarna försporde lust att handla, utan att Axel Oxenstierna deltog i sakerna. Till och med hans motparti visade sig tvehågset. Det halp föga, att Kristina sökte öfverrösta all tvekan med hastiga och tvära domslut.
Den ärlige Gustaf Horn sade rent ut, att Sveriges ära stode på spel, om ej rikskanslären återkallades.
Kristina mötte trotsigt och hårdt alla uttalanden, och midt under det sammanträdet pågick, bröt hon upp och åkte hals öfver hufvud ut till Jakobsdal, där hon ofta tillbrakte både dagar och nätter.
När den guldsmidda kareten bullrade fram genom gatorna, skyndade folk för att få skåda en skymt af hela rikets »fröken Kerstin», och mödrarna lyfte högt på sina armar de små barnen för att låta deras tindrande ögon sola sig i den kungliga prakten.
Vid Kristinas sida satt den lärde, haltungade Saumaise och lät smickrets doftande virak stiga upp till hennes majestäts öron. Hon var för visso större än unionens Margareta, ty om henne lärde historien, att hon lät sin biktfader taga säte både i hjärna och hjärta, och Elisabeth af England besudlade sin kungamantel med grymheter, Maria af Skottland —
»Hon var aldrig majestät,» afbröt Kristina tvärt, och hennes blå ögon lyste som två starka lågor, »hon var allenast kvinna.» Föraktet i hennes stämma bröts af ett vemod, som hon ej själf varsnade. »Vet I en enda handling i hennes lif, som icke färgats af kärlekens röda stänk. Och när var hon stort annat än som martyr för sin litenhet?»
Här afbröts plötsligt samtalet, därigenom att gatan var spärrad, och kusken måste hålla in hästarna.
Kristina reste sig i kareten och såg ut genom den tjocka glasrutan på den skara dannemän, hvilka trängde på under doft, knotande mummel. Bakom dem syntes stadens borgare, ej till stor myckenhet, men dock samlade i så pass täta led, att det tarfvades mannakraft för att skingra dem.
Kristina blickade undrande på dessa mörka människovågor, hvilka långsamt — likt dyningar efter en storm vältrade sig fram i den trånga passagen.