Hon stöter ett hål i sitt silvertak, 11 och släden ligger i öppen vak.
Skön Ingeborg vart så blek på kind, 12 då kommer den gäst som en virvelvind.
Han borrar sin stålsko i isen fast 13 och griper i gångarns man med hast.
Då svänger han lätt med ett enda hopp 14 båd' häst och släde på isen opp.
"Det tag vill jag prisa", sad' kungen fort, 15 "ej Fritiof den starke det bättre gjort."
Så vände de åter till kungsgård om; 16 den främmande blev där, tills våren kom.
XIX.
FRITIOFS FRESTELSE.
Våren kommer, fågeln kvittrar, skogen lövas, solen ler, 1 och de lösta floder dansa sjungande mot havet ner. Glödande som Frejas kinder tittar rosen ur sin knopp, och i mänskans hjärta vakna levnadslust och mod och hopp.
Då vill gamle kungen jaga, drottningen skall med på jakt, 2 och det hela hov församlas, vimlande i brokig prakt. Bågar klinga, kogar skramla, hingstar skrapa mark med hov, och med kappor över ögat skrika falkarna på rov.