BONDEN.
Om dig så synes, vill jag bringa detta bud 420
Till gubben; gå nu oförtöfvadt du ditin,
Och ställ i ordning der! Blott hustrun vilja har,
Hon för en måltid tusen medel finner upp.
Ock är så mycket i vårt hybble qvar ännu,
Så att vi gitte dessa mätta för en dag. 425
Men efter nu på sådant ämne tanken föll,
Begrundar jag, hur penningen har mycken kraft.
Att hjelpa vänner med, samt, när man krämpa får,
Der ur sig redat daglig nödtorft är likväl
En ringa ting; ty mättad mage gör enhvar, 430
Såväl den rika, som den arma lika fröjd.
KHOREN.
Stolte galejor, som drogen fordom till Troia, Slroph. 1.
Med otaliga årors mängd,
Bland Nereiderna hållande dans,
Der flöjtvänlig svängde Del- 435
phinen sig, omkring mörksprö-
tiga stammar vältrad,
Beledsagande Thetis' son,
I föttrens språng lätte Akhilleus,
Med Agamemnon, till Troiske, 440
Simoentiska stranden!
Och Nereiderne, lemnande Euboias kust, Motstr. 1.
Från Hephaistos' gyllene städ
Hämtade vapnens konstfulla verk,
Uppå Pelion, och i hö- 445
ga Ossas heliga lunder,
Nymphernas vårdtorn,
Spörjande dessa, hvar hjeltens far,
Riddaren, fostrat åt Hellas dess ljus,
Thetis', hafsgudinnans, ättling, 450
Åt Atreides ett snabbfotadt värn.
Men af någon i Naupliske hamnen, _Stroph_2.
Som från Ilios kommit, de hörde,
Att, uppå din, o Thetis' son,
Herrlige skölds omkrets, 455
Följande bilder, skräckbilder
För Phrygerna, ristats in.
På kringlöpande randens rund
Halsskördaren Perseus, med vingad
Sko öfver hafvet, fram- 460
for, och Gorgos hufvud höll,
Med Zeus' budbärare Hermes,
Maias landtlige ättling.
Och i midten af skölden strilade Motstr. 2.
Solens blanka skifva 465
Med vinghästarnas spann,
och stjernors etheriske danshär,
Pleiader, Hyader, för Hektors
Ögon ett dödsbad.
Uppå gullsirade hjelmen sågos 470
Sphinger, med sjungna bytet i klorna
Hållet; på pansaret, som är
Ländvärnaren, i fyr-
språng lopp en lejoninna, och blicken
Peirenaiske fålen följde. 475
På mordiska glafven fyrhofvade hästar sig stegrade, Epod.
och kring ryggen hvirflade skyar af stoft.
Sådane männers drott,
Stridpröfvade kämpars, drap du, o Tyndareus' 480
Dotter, din egen gemål, vanartade qvinna!
Thy skola de himmelske dig en gång
Nedsända till underjorden, och jag
Skall se ur den blödande strupen 485
Med svärd utgjutet, ditt blod.
GUBBEN.
Hvar är hon, hvar min unga, vördnadsvärda fru,
Agamemnons dotter, som jag fordom fostrade?
Hur brant är ej uppgången hit till hennes hus,
För sammankrumpen gammal man, att trampa på! 490
Till sina vänner måste man dock, tänja ut
Refbenen ömsesids och krökta knäets veck.
Ack, dotter min, jag ser du nyss hemkommen är,
Jag skyndat hit, att bringa dig ett litet lamm,
Som jag ur hjordarna åt dig utplockade, 495
Och blomsterkransar, jemte ostar, som jag valt;
Dessutom ock en gammal skatt ur källaren,
Till doften ljuflig, njugg, men kostelig likväl,
Att blanda ut en skål med krukans svaga dryck
Man bringe detta till de fremmande, du fått, 500
Men jag med fliken af min kappa ögonen,
Dän tårar välla, torka vill emellertid.
ELEKTRA.
Hvad är, du gamle, som ditt öga fuktigt gör?
Du minns kanske min ofärd, sedan fordomtid?
Kanske Orestes' usla landsflykt smärtar dig? 505
Kanske min fader, som du förr i famnen bar,
Och gagnlöst fostrade för dig och vännerna?
GUBBEN.
Visst gagnlöst! nu jag dock ej kunde hejda mig.
Ty då af händelse jag lände till hans graf,
I ensamheten föll jag ned derpå, och gret, 510
Och öppnande på legeln, offergjöt derur,
Och myrtenqvisrtar ställde kring på kumlets rand
På sjelfva bålet såg jag då svartulligt får,
Nyss slagtadt, och ej längese'n utgjutet blod,
Och blonde hårets lockar såg jag, skördade, 515
Samt undrade, min dotter, ho bland menniskor
Tordts grafven nalkas; det ej en Argeier var.
Men kanske kom din broder hem i hemlighet,
Och hyllade dervid sin faders olycksgraf.
Betrakta locken, läggande vid eget här, 520
Om det ej är till färgen lika med dethär.
Förty hos dem, som rinner samme faders blod,
Plär mången kroppens del antaga samma skick.