"Om också ej något konungabarn, så har ju dock Hebla en kär bror", sade Sigrid.
"Ja, och en som är rätt så vacker och rar som Veli, och som väl förtjente att bli kung. Men se han är nu ändå helt stor och förståndig. Hvad kan jag, som ändå är ett sådant barn, göra för honom?"
"Hebla, är du nu riktigt snäll; tänker du inte på att du har en annan bror också?" knotade Peder.
"Dig kanske?"
"Ja, just mig. Har du ej många gånger sagt att du håller af mig, som om jag vore din bror?"
"Ja, när du säger att du håller af mig, lika mycket som af din syster."
"Nå, har du då icke en bror, som ej är för gammal att leka med?"
"Ah jo. Men du är inte ändå Veli."
"Hvarför inte?"
"Du är icke så vacker."