"Hvad är det nu åter för krångel", frågade Jörgen.
"Jag tänker blott att det kunde vara så godt, emedan jag rädes att de vilja omsnärja Welam med sina finska trollkonster."
"Hvad ondt kunna de göra den morsgrisen?"
"Jag fruktar, att han kunde fatta kärlek för jungfru Karin. En sådan fattig och förnäm hustru vore en för dyr möbel i huset. All Flemings egendom är ju konfiskerad."
"Har han då ej vett, du plär ju skryta med hans förstånd?"
"En ung man är ej alltid nog försigtig", svarade fru Margaretha något darrande på rösten, ty hon märkte att i hennes ord låg en slags invändning mot hvad mannen sagt. Då en stund förflutit under tystnad repade hon dock mod och sade: "Skulle de icke kunna vistas med de andra finska fruarna på Jäders Ekhammar?"
"Icke ligger Ekhammar i Jäders socken."
"Jag känner det ej alls, utan har blott hört så sägas."
"Nej, det ligger i Kumla."
"Jaså, kanske det ligger der."